Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 1

vit af mig på vägen, om han inte gjort det — och såg mig säkert ombord, innan han lemnade mig. — Det var snällt af honom! sade jag varmt. — Hm! det var artigt, men ingenting märkvärdigt, svarade min tante, med en skarp sidoblick på mig. oOch hvad gjorde han sedan? — Foi tillbaka till England, tror jag. I alla händelser var hans första bref till mig dateradt från Broombill. — Och ni har endast haft två från honom, säger ni? — Endast två, hvaraf du har det ena. — Och det andra förstörde ni. Är ni riktigt säker att ni förstörde det, tante? — Ja bevars! och såg gnistorna flyga upp i skorstenen. Jag behöll endast detta ena, af fruktan att glömma namnet på stället. Att gömma på skräp, Bab, har aldrig varit min svaga sida. skräp! Hon kallade hans bref skräp! — Jag förmodar, sade jag efter ett nytt uppehåll, att han nu tror er vara i Rom? — Jag inser inte hur det är sannolikt, ty jag hade inte sjelf beslutat det, då jag besvarade hans bref. De Chaumonts talade då om att tillbringa vintern i Neapel; men Hilda ändrade sig som vanligti ssista ögonblicket och reste hit i stället För mig var det precist detsamma hvart vi foro; ty jag kunde lika lätt finna dig: Rom som i Neapel, om i någotdera. Hvad Hugh Farquhar beträffar, om han tror någonting, så tror han att jag är i södre Italien, klättrande upp för Vesuvius. 4 propos, Bab, har jag talat om för dig, at din far bosatt sig i Brissel? — Nej — det har ni icke nämnt.