Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 1

Barbharas Historia). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Nej, barn. Han har inte vingar. — Men det är nu tre dagar och tre nätter sedan han fick brefvet. — Du gås! Antag att han finner vägarne bland bergen tillspärrade af snö mellan Chambery och Lyon? Antag att han ej finner någon ångbåt tillreds att afgå, då han kommer till Marseille? Antag att han hade rest från Chambery till något annat ställe — låt oss säga Paris — då brefvet kom, och det måste skickas vidare — hvad då? Jo, hvad då? Jag sjönk tillbaka på kuddarna med en tung suck och sade: — Något af allt detta kan ju hafvainträffat; men i sådant fall, när — när skall han komma? — Omöjligt att säga — men inom en vecka utan tvifvel. — En vecka! Ännu en lång vecka! — Och emellertid, tillade hon, råder jag dig att inte göra det till en vana att sitta uppe hvarje natt. Han kommer inte en smula fortare för det. — Hur länge sedan är det ni sist såg honom, tante Sandyshaft? frågade jag straxt derpå. — Inte sedan jag beslöt mig för att sammanträffa med Hilda och hennes dyrbare grefve härute i Italien. Han for med mig så långt som till Marseille — och jag vet sannerligen inte hvad det skulle blif ) Se H.-T. N:o 259.