och der bland dess magra klippor, der förtjusande rillor framskymtade. utvisande tecken af komfort och elegant smak. Det finnes ej något bättre tillfälle för en trädgårdsmästare på något ställe af jorden att med all upptänklig skicklighet så utveckla smak som här. Då vi passerade många af dessa förtjusande små sommarbostäder, kommo familjerna ut och helsade oss genom att hvifta med. näsdukar och hattar, hvilket vi erkänsamt och entusiastiskt besvarade. Så snart vi gått till ankars utanför, eller rättare vid staden, saluterade vi svenska flaggan med 21 skott. Der står ett litet fäste på en af de sju öar, hvarpå Sverges hufvudstad är bygd, från hvilket saluten besvarades. Våra kanoner, i den djupa bassinen med omgifvande klipphöjder, tycktes uppväcka det slumrande echot från hundrade kanoner, som dundrade här och der omkring, och hvart enda hus hördes gifva ifrån sig något buller, liksom instämmande i kanonaden. Vår kassör (paymaster) började genast på minuten att upprätta en kalkyl öfver kostnaden å glasrutor i den stora staden, hvilka söndersprungit vid det bullrande språket från våra haubitzer. Efter alla dessa utvexlade höflighetsbetygelser anlände ombord officerare från flottan och gu nören, hvilka alla bevisades den mest förekommande artighet. Återbesök gjordes derefter hos Förenta Staternas minister och officiela embetsmän i land. De svenska officerarne talade engelska utmärkt väl och ställde sig sjelfmant till vår disposition för att bese staden och göra utflygter till ställen af intresse i grannskapet af densamma. Sedan vår ankomst hit hafva vi gjort ett särdeles angenämt besök vid Skokloster (Kolkloster) !), ett märkligt och mycket gammalt slott vid sjön Mälaren (Mala). Besöket upptog en hel dag. De svenska sjöofficerarne, stationerade härstädes, hade inbjudit oss dertill, och de hade derför hyrt en ganska komfortabel ångbåt, hvarå vi intogo vår soup6 på återvägen, hvarvid tal höllos af Förenta Staternas minister, mr Fox, kapten Murray, kommander Beaumont, amiral Lilliehöök (Lillybrook) och ett antal officerare af hög rang inom svenska flottan. Jag tror ej, att vårt utomordentliga sändebuds (mr Iox)) tal gjorde något särdeles godt intryck på hans åhörare. Han försökte sig i den högtrafvande oratoriska stilen, och här liksom vid några andra tillfällen gjorde han ett för oss alla smärtsamt intryck. Det är med stor ledsnad jag säger detta, emedan det är obehagligt att tillstå, att vår representant för kongressen, som så lättroget beklädt honom med en sådan utomordentlig makt och gifvit honom en större position, än han kunde uppbära, misslyckades så totalt i att fatta sig korrekt och hyfsadt om vår nations känslor emot en så vänskapligt sinnad nation som den svenska. Han yttrade till och med, att det lilla tappra Sverge säkerligen komme att till siut utplånas från Europas karta; men att det alltid skulle behålla Amerikas sympatier, emedan svenskarne bildade sådana utmärkta medborgare i vår stora re publik. Och med några andra huldrika yttranden deri han knappt erkände någon nationalitet här, satte han sig, efter att sålunda hafva förorättat sina åhörare och sårat deras känslor. Mr Campbell, vår minister, reste sig hastigt och i några få vältaliga och allvarliga ord talade han om svenskarnes ärofulla anseende för tapperhet och duglighet, om deras mod och lysande idrotter i äldre tider och om deras framtid. Om de fölle, skulle det ske ansigte mot ansigte med fienden och stridande till sista man. Det vore ej allom gifvet att vara segrare; men ett folk kan bevara sin heder och goda namn, antingen det förlorar eller ej. Detta lilla tal, som gjorde god verkan, kunde dock ej helt och hållet utplåna det i sanning obehagliga intryck, som mr Fox obetänksamma, opassande och olyckliga tal qvarlemnat hos de ombord varande. Åtskilliga officerare af hög rang talade med mig härom sedermera och uskade veta hvad grund mr Fox hade att visa: sig ovänlig emot Sverge. Jag bekände, att jag. ej kunde förklara det, och försäkrade dem blott, att om han här verkligen uttryckt sin enskilda mening, hade han dock icke talat i Amerikas eller amerikanarnes namn. Denna sak har emellertid till stor delneutraliserat den vänskapsfulla verkan af vårt besök i;Stockholm. Jag måste tillägga till mr Foxe rättfärdigande, att jag tror att han märkte sitt misstag, och i ett tal, som han sedermera hållit, försökte han så mycket som möjligt godtgöra sitt misstag och utplåna verkap af sitt förra tal. Jag fruktar att det var for sent. Jag vill visserligen icke påstå, att det var mr Foxes afsigt att komma fram med en så förolämpande tanke, utan att det härledde sig af en besynnerlig oförmåga att på egen hand uttrycka sig klart och exakt. Han syntes lida af en kronisk cacoethes loquendi, so j kunde hämmas vare sig af diplomatisk försigtighet eller vanlig varsamhet. Ingen skulle kunna efterlemna ett bättve intryck i än mr Fox, om han endast hade tigit la. Han I besitter en stor portion saktmodig värdighet och behållsamhet. Med en tankfull panna och ett äl formadt hufvud skulle han passera för en! diplomat af förs sarne verkta rangen, hvarför ryss ligen ansågo henom, emedan han talade på engelska hvad de ej förstodo. Men detta oundvik ! öde, som t an hvarje offentlig person i Amerika, ! e äfven honom, och han : kunde icke akta sig för att tala offentligt, och illusionen försvann i alla deras ögon, som uppmttaärkningar. Men nog om mr Fox i detta hänseende. Som jag nämnt, var vår utflygt till Skokloster serdeles behaglig, ehuru det var ruskigt v . Insjöns behag visade sig genom en töcknig, regnaktig luft och under en kall, dyster och sällsam himmel. Trots detta sågo vi mycket af omgifningarna, som vi beundrade. Scenerierna här voro ej olika dem som vi passerat förbi vid infarten från Östersjön till Stockholm. Samma ar! pe-! lag af små holmar, som ligga i vägen från sjön! upp till bufvudstaden, sträcker sig äfven här inåt landet många mil och förlänar landet och dess; stränder ett visst monotont utseende. Många at; holmarne äro betäckta med grönska och odlade! och tyckas vara favorit-boningsställen för folket i staden under sommarmånaderna. De andra voro glest beväxta med tall och gran samt låga buskar, men utan grönska, och tycktes vara utan med undantag af det bränsle som de möj kunde producera. Det gamla slottet Skoklost en imporerande byggnad, konstigt bygd., Det är nära fem hundra år gammalt och har varit! bebodt af en adlig familj, som ännu fortfarande är i besittning af denna ädla byggnad. Det är isynnerhet rikt på samlingar af målningar och vapen, för hvilka dess egare synbarligen utvecklat en afojord smak. Målningarna äro synnerligen gamla stycken, men ej af stort värde i artistisk mening, med undantag af några få porträtter af konunge drottningar och kungliga personer, utförda stare. Vapensamlingen är olika slags gamla vapen som n. den, och man fåster stoet intreI ving-reffel-gevär, öfver tvåhundra år gammalt, som lätt kan misstagas för att vara en äldre produkt af den aflidne öfverste Colt. Den enda fördel den sednares har öfver den antika modellen är, attden revolverar genom maskineri och ej för hand. Jag såg en af alldeles samma modesl i Moskwa, men jag kan ej säga från hvilken period den förskref g. Colt uppfann i sanning icke ideen för revolverande kammarstycken för någon vapensamling, han gjorde det bättre var — han införde den i