samma förkastligt. Detta valsätt har fördenskull föga utsigt att någonsin blilva hvad man kallar , populärt, och om i Danmark, enligt Fedrelandet, ,,dess popularitet snarare kan sägas oupphörligt sjunka än stiga, så bevisar sådant icke något annat, än att majoriteten känner sig allt mer och mer besvärad af det intrång i sin makt, som densamma derigenom lider. Fedrelandet påstår att valsättet gifver minoriteterna ,,en orimlig makt, som är upplösande och förstörande för det politiska lifvet. Man har litet svårt att fatta hvad härmed menas, då enligt detta valsätt en majoritet, som förhåller sig till en minoritet som t. ex. 3—2, kommer att få 3 representanter, då minoriteten får 2 representanter o. s. v.; förmodligen åsyftar dock anmärkningen det fall, då minoriteten håller tillsamman och majoriteten icke ; gör det; men en majoritet, som icke håller tillsamman, är icke längre vid valet majoritet, utan sönderfaller i minoriteter, hvilka under sådant förhållande vid vanligt majoritetsval icke alls blifva representerade, men vid det nya valsättet ännu hafva en utsigt, för att icke säga no) likhet att blifva det. Detta måtte väll icke kunna kallas en orimlig makt, utan blott en billig andel i makten. Vidare upprepas det med valsättets till( varo lika gamla påståendet, att detsamma är svårt ,att fatta och lära sig. I Hvad är det då som är så svårfattligt? i: icke är det något konstigt att på röstsedeln skrifva namnen på flera kandidater i den ordning man skänker dem sitt förtroende? och detta är allt som fordras af : valmännen; allt det öfriga verkställes af för sådant ändamål anställde embets-och tjenstemän under offentlig kontroll, och den valman, som sjelf vill verkställa sådan kontroll, behöfver för detta ändamål: endast kunna läsa och skrifva, räkna addition och division samt känna de för röstsedlarnes sortering bestämda grunder, ! hvilka han icke en gång behöfver känna : utantill, utan kan han, med den i sådant afseende fastställda instruktionen för valförrättningen i hand, verkställa en dylik: granskning, beträffande hvilket val han behagar. Ytterligare invändes mot det nya valsättet, att det är , doktrinärt, då man enligt meddelad definition med ,,doktrinärt förstår ,,den teori, som synes vara ganska riktig och äfven formelt är det, : men som använd in praxi gifver ett annat resultat än man väntat, och anföres som bevis för detta påståeude, att, då teorien för det Andreskå-valsättet är, individens frihet, samma valsätts tillämpning dock påligger individen ett så olidligt tvång, att han tycker sig hafva! förlorat all rätt och blifvit en röstmaskin i andras hand. Med afseende härpå torde böra anmärkas: 1:o) att, om hvad som icke blott synes rätt, utan äfven är rött, vid praktisk tillämpning gifver ett annat resultat än man väntat, så kan sådant bero på en oriktig eller oiullständig tillämpning; ochi 2:0) att teorien för det Andraska, såväl som för det Hareska valsättet icke så uteslutande är , individens frihet?, som icke fastmera den satsen, att hvarje re-. presentantförsamling mäste, för att förljena! detta namn, vara sammansatt icke etteslutande af majoritetens representanter, utan derjemte och i ett antal, som så noga som möjligt motsvarar verkliga förhållandet, innehålla representanter för alla opinioner och alla vigtiga iniressen i staten. ; Efter dessa anmärkningar vilja vi följa artikelförfattaren i hans undersökning angående beskaffenheten af de band, det Andraska valsättet pålägger individen, och tillse i hvad mån dessa band kunna lossas genom den fullständigare tillämpning, som utgör den egentliga skiljnaden emellan detta och det Uareeska systemet för val af representanter. Dessa band bestå enligt Fadrelandet deruti, att ,,de enskilde, som vid allmänna val ej mot majoriteten kunna något genomdrifva, måste, sör att genomdrifva ett val, förena sig till ett antal lika med hela, eller åtminstone halfva det tal, som vid valtillfället utgör den erforderliga röstqvoten. Ett sådant band kan vara påkostande och besvärligt, men synes dock icke böra mder detta valsätt kännas tyngre, af minoriteterne än samma band vid vanliga majoritetsval kännes af majoriteten, som blir majoritet vid valet, endast genom en dylik förening om namn. Bandet af en sådan förening kännes dock endast då tryckande, när föreningen är onaturlig, d. v. s. då de sålunda förenade icke hafva samma opinioner och intressen; och det är derföre af stor vigt, att enligt det Haresska systemet underlätta dylika naturliga föreningars fria uppkomst genom att räkna rösterna af en minoritet, som icke inom en valkrets är tillräckligt stark för att tillsätta en representant, tillsammans med rösterna af en sympatiserande. och likaledes såsom isolerad, otillräcklig minoritet inom en eller flera andra valkretsar. Genom denna anordning utvidgas i väsendtlig mån den individuella friheten, på samma gång som de orepresenterade minoriteternes antal så vidt möjligt är förminskas. Fedrelandet yttrar vidare, att ,majoriteten måste likaledes underkasta sig dei a tvång. Den måste för att