Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1866, sida 1

Barbaras Historia). löfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Hm! om du gjorde det, skulle du skrifva brefvet. — Nej, tante Sandyshaft, svarade jag, ansträngande mig att tala stadigt. Jag vill icke skrifva brefvet. Jag — jag kan endast sörja öfver den tafla, vi upprullat för mig. Det svider mig i hjertat att veta den man, som jag så mycket älskat — som jag ännu så mycket älskar — så förändrad och förstörd; men — men om mitt hjerta än skulle brista deraf, skulle ingenting förmå mig att skrifva detta bref. Ingenting — derföre är det endast tidspillan att bedja mig derom. — Mycket bra, sade min tante, men hvad betyder det? Jag förmodar, du ej ämnar stanna i Rom hela ditt öfriga lif och lefva på att kopiera de gamla mästarne, som du kallar dem. — Jag sade icke det. — Hvad säger du då? Tala ren engelska, Bab; ty jag förstår inte hjeltedikter. — Det betyder, tante — att innan jag räcker honom min hand till försoning, innan jag öfverstiger hans tröskel som hans hustru, måste denna qvinna återgifvas till de sina och bannlysas ur min åsyn för alltid. Hvad det beträffar att tåla henne under mitt tak — — Ingen har bedt dig om att tåla henne, afbröt mrs Sandyshaft. Naturligtvis skall hon skickas bort, med rubb och stubb. vv MN. TT rn aÖ 322