Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1866, sida 2

AIICT UC ULCLVTUIIIULLCCOLIIOSRAM TLöLIINLCI, IIVYILIHU Ö111— vit spunna i kejsarens omgifning, hafva varit utan verkan på honom. .Patrie innchåäller följande korrespondens från Mexiko: , Kejsar Marimilian har nykonstituerat sitt kabinett, som är sammansatt på följande sätt: Theodosio Lares är justitieminister, Marini inrikesminister, Garcia Aquirre kultusminister, Miery Teran minister för allmänna arbeten, Larrainrar finansminister och general Tabera krigsminister. Den nya ministeren lärer vara tagen ur ,,de svartas leder, ur hvilka kejsaren i sin nöd således synes vilja hemta sin styrka. STORBRITTANIEN. Reformrörelsen i England fortgår i väldig skala. Dagligen fyllas tidningarnes spalter af redogörelser för stora reformmöten i alla delar af E ngland och Skottland. De på dessa möten fattade resolutioner öfverensstämma alla med dem, som fattades å mötena i Birmingham, Manchester, Glasgow och Leeds. De fordra allmän rösträtt och hemlig omröstning, klandra i skarpa ordalag underhusets hållning under dess förra session, tillbakavisa de utfall, som åtskilliga talare, isynnerhet hr Lowe, då tilläto sig mot de arbetande klasserna, samt uttala folkets tacksamhet till lord Russell samt hrr Gladstone, Bright, Stuart Mill, Forster och reformföreningens direktörer för den verksamhet de ådagalagt i parlamentsreformens sak. Det visar sig genom dessa möten, att hr Bright spådde sannt, då han förklarade, att om underhuset förkastade den hofsamma Russell-Gladstoneska reformbillen, skulle folkets fordringar på deltagande i lagstiftvingen gå vida utöfver de i denna bill uppstälda gränserna. Det försäkras med allt större anspråk på trovärdighet, att torykabinettet förbereder ett förslag till parlamentsreform af sådan art, att äfven de liberale skulle kunna gifva det sitt bifall; men misstroendet till torypartiet är för djupt rotadt för att kunna med ens försvinna, och reformrörelsen har genom detta partis okloka och sjelfviska motstånd mot de hofsamma anspråken från de orepresenterade klassernas sida redan stigit det nuvarande kabinettet öfver hufvudet. Under allt detta tillvexer och utbreder sig alltmer den nästan underbara organisation inom de arbetande klasserna, hvilken utgår på att samla arbetarnes spridda krafter till samverkan för gemensamma ändamål. Dessa sträfvanden hafva väl hitintills begränsat sig inom det sociala området och hufvudsakligen afsett att gifva arbetaren en sjelfständigare ställning gentemot de stora kapitalisterna och arbetsprincipalerna; men de kunna när som helst spela öfver äfven på det politiska området och hafva på sätt och vis redan gjort detta, då man å de stora reformmötena sett arbetareföreningarne, med sina fanor och emblemer, i kompakta massor ansluta sig till demonstrationerna. De enskilda föreningarne inom de olika yrkena arbeta nu på att så vidsträckt som möjligt tillvägabringa enhet i sina operationer. Så till exempel hafva i dessa dagar jernarbetarne från alla delar af England och Skottland varit samlade till en konferens i Wolverhampton, å hvilken, enligt ett telegram derifrån, det beslut fattades, att samtliga föreningar af detta yrke i England, Skottland och Wales hädanefter skola bilda en förening med en verkställande myndighet och gemensamma stadgar. Såsom af arbetarekonferensen i Geneve framgår, söker man vidare åstadkomma förbindelse mellan arbetareföreningarne i Europas alla industriella länder, afseende bland annat att hindra, att vid uppstående strikes inom ett yrke i det ena landet principalerna, såsom i England stundom skett, införskrifvit arbetskrafter från det andra. De styrande klasserna och tidningspressen i England synas icke hysa förtroende till lugnets varaktighet i Europa. Man fruktar, att den orientaliska frågan, trots alla bemödanden att hindra det, snart nog skall bringa de stora magterna i harnesk mot hvarandra, och man känner, att Englands inflytande i denna och andra frågor är i det närmaste förlamadt genom den tysta fiendtlighet, som råder i amerikanska folkets hållning mot Storbrittanien och endast tyckes vilja afvakta ett passande tillfälle att hämnas lidna oförrätter. Dertill kommer det olidligt blifna tillståndet i Kanada, der England, affruktan för fenierna, med stora kostnader måste hålla en betydlig regulier armå, och milisen, af samma anledning, gång efter annan måste lemna sina fredliga sysselsättningar och träda under fanorna, för att möta en betarad fenisk invasion. Under sådane förhållanden utvandra massor af skickliga arbetare från Kanada till Förenta Staterna, och den brittisk-amerikanska pressen ropar, att England, vore det än medelst ett krig, måste betrygga sina kolonier för dessa fortsatta stämplingar från feniernas sida, hvilka unionsregeringen overksamt, om ej med skadeglädje, låter gå sin gång. Londonertidningen Times råder nu engelska regeringen göra hvad den förmår till amerikanska folkets försonande — att för detta ändamål åter öppna underhandlingarne rörande den beryktade Alabamafrågan och söka få den löst genom en vänlig kompromiss. Mer och mer utbreder sig nu i England den åsigt, att det var både oklokt och orätt, när man för tre år sedan tillät utrustandet af sjöröfvarefartyg mot den amerikanska handeln. l Allt har sin tid, anmärker Times, voch den är. nu inne att utan fördom diskuuu 2 14-BIn