Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1866, sida 2

De brasilianska och argentinska trupperna hafva vid ett angrepp på paraguitiska fästet Carupaity blifvit tillbakaslagna med en förlust af 7,000 man och 6 fartyg. ) Unionens krigsminister Stanton, som inlemnat sin afskedsansökan, skall erhålla gesandtskapsposten i Madrid. BD Göteborg den 3 Nov. Jordbrukets betryckta ställning. Vi hafva mer än en gång erinrat, att samma klagan, som förspörjes hos oss rörande jordbrukets betryckta ställning, höres från nästan alla länder i Europa. Det är alltså en företeelse af allmännare beskaffenhet, ör hvars utrönande man måste söka andra grunder än de blott lokala och tillrilliga. Aldraminst bör man skylla på den ofta omtalade , frihandeln — äfven om detta påstående ej vore i sig sjelft så yterst orimligt — när man erfar ett långt edröfligare förhållande än hos oss just i de länder, der jordbruket ännu åtnjuter det falska och förderfliga skydd, som igger i importtullar å dess produkter. En fransysk författare har i tidningen Opinion National företagit sig att undersöka orsakerna till det franska jordprukets mycket öfverklagade trångmål och finner den första och förnämsta ligga deri, att massan af statsutgifterna drabbar jordbrukaren (skatterna i Frankrike äro i allmänhet oerhördt höga). Slutligen anför han följande, som eger en synnerlig tillämpning äfven på våra svenska förhållanden: .Jordbrukarne klaga isynnerhet öfver tre saker: 1:0) produkternas rampris; 2:0) arbetslönernas stegring; 3:0) bristen på kaital. P I förstnämnda afseende skall befolkningen svärligen blifva ense med dem. Bröd till billigt pris kan aldrig komma att betraktas såsom någon social olycka: allt bör, tvertom, sträfva att vinna detta mål. Men det fordras att produktionskostnaderna skola minskas icke blott genom goda brukningsmetoder, utan derjemte och isynnerhet genom undanrödjande af de alltför tryckande skattebördorna. Frågan är alltjemt densamma: friheten. Hvad arbetslönernas stegring angår, får man finna sig dervid i en tidpunkt då allting stegras. Man betalar jordbruksarbetarne eländigt, och de taga sin tillflykt mindre, och de låta betala sig högre. Det är således just jordbrukets njugghet som åstadkommer stegringen. Aterstår kapitalbristen. Här är frågan mycket enkel: kapitalerna gå dit det bäst lönar sig. Följaktligen är det föga att hoppas, med den för närvarande rådande afgjorda benägenheten för rörliga valutor, att man skall gå åstad och fastlåsa kapitaler i jordbruksföretag. Man får således afstå från utsigterna att kunna anlita de rörliga kapitalerna. Enda utvägen är, att jordbrukarne innumera icke räkna på möjligheten att befinna förmånligare placeringar, afskräckes långifvaren genom alla de hinder; som civil-lagen ställer i hans väg. En långifvares första och rättmätigaste omsorg är att tillse huru han skall återfå sin fordran i fall låntagaren icke uppfyller sina förbindelser. Nåväl, antagom att låntagaren icke erlägger den utfästade räntan. Man har då att hålla sig till fastigheten och exekutivt försälja densamma. Man har då att från civil-lagen vända sig till utsökningslagen. Det är att undgå Charybdis för att stöta på Scylla. Hvilken tidsutdrägt, hvilka utgifter, hvilka trakasserier möta icke här! Man hade fordom, för att underlätta erhållandet af lån, infört en bestämmelse, som medgaf inteckningshafvaren att med några enkla och föga kostsamma formaliteter sjelf sälja fastigheten. Det tillgick som vid en börsexekution. Man undvek sålunda lagsökningsI kostnaderna, och båda parterna hade nytta deraf. Af föga väl betänkt omsorg tör låntagaren förbjöd lagstiftaren begagnandet af denna utväg. Men antagom att långifvaren sjelf blir i behof af penningar. Han har en god säkerhet och med en sådan får man lätt pengar. Men utsökningslagen möter äfven här. Fordringen måste i behörig form transporteras inför notarius publicus, samt lösen, honorarier, inregistreringsoch inteckningsafgifter måste betalas, och ofta måste långifvaren gå i borgen för låntagaren. Man fattar lätt att under sådana omständigheter kapitalisten föredrar börspapper framför inteckningar. Aftonbladet, hvarur vi anfört ofvanstående citat, beledsagar detsamma med följande riktiga anmärkningar: Så långt den franske författaren. Man finner af hans framställning, att om än de olägenheter, med hvilka jordbrukaren iuti Frankrike har att dragas, äro i vissa fall till och med större än hos oss, hvilket synes gälla isynnerhet om åtskilliga administrativa trakasserier, för hvilka han är utsatt, äro förhållandena och klagomålen i många fall dock desamma som här, och man lärer således, för att undanrödja anledningarne till klagomålen, ha att hålla sig till hufvudsakligen samma utvägar, hvilka antydas såsom de enda ändamålsenliga i Frankrike, nemligen undanrödjandet af alla sådana orättvisa bördor och vexatoriska lagbestämmelser, som trycka jordbruket och hämma dess utveckling. Staden och Länet. Länets markegångstaxa. Vid den markegångssättning för Göteborgs och Bohuslän, som den 1 dennes egt rum, ha bland andra följande priser blifvit bestämda: — — RA M PD MÅ AOL AD OM — — — 5 — om — — till städerna. Tillgången på armar blirbördes stifta kreditanstalter. Man kan låna inteckningar. Förutom lättheten att