ASEM 14 G 1 Ö777:91—7 derom. För att ännu en gång förmå den lade att bekänna, nedgick åklagaren, i sällskap med den häktades son och en aman person, uti arrestrummet. Komne utanför dörren, hörde de ett högljudt samtal i detsamma; inkomne funno de den 638-årige gubben, uppkrupen på en pall i fönstret, under samtal med sin fästeqvinna, hvarunder han lofvade henne, bland annat, en af honom pantsatt rock. Sonen framskyndar då, för att föreställa fadren, att ej bortlemna rocken. Under det samtal, som derpå följde, erkände han inför sonen sitt brott, och hvarvid han uti fönsterfördjupningen ej såg de personer, som voro i arresten, hvilken bekännelse han sade sig ej vilja lemna inför domstolen, ty då trodde han sig mista hufvudet. Då han sedan blef uppmärksammad, att flere personer åhörde hans bekännelse, fann nan för godt att till en del äfven erkänna den inför domstolen, hvilken samma dag på eftermiddagen åter sammanträdde och dömde honom till 8 års straffarbete. — Gefle. Folkskolan och presterskapet i Ofvansjo. Man läser i Norrlandsposten: Skolstriden i Ofvansjö detta beklagliga bevis på huru vå vissa håll presterna intrigera mot folkbildningen — har nu åter blifvit upprifven. Frågan gäller nu att få bort det der, på grund af Jandstingets beslut inrättade lärareseminariet. Vi skola inom kort egna denna sorgliga sak en närmare belysning. . — Karlskrona. Funatismen och sparbankerna. Man läser i Blekingsposten: Då hushållningssällskapet i Blekinge län icke sparat hvarken möda eller uppoffring, för att realisera den vackra tanken om sparbankers inrättande inom kommunerna å landet, är det med största harm och förtrytelse man hör, huru vissa samhällsutvecklingens fiender uppbjuda alla sina krafter, för att motarbeta såväl dessa som andra nyttiga inrättningar inom de församlingar, dit deras olyckliga verksamhet blifvit utsträckt. — Sålunda fingo vi sednast Söndagen den 14 Okt. erfara huru kyrkoherden Flyborg i Fridlefstad (som icke annars plägar uppläsa de allmänna kungörelserna) bland dessa uppsökt ett af ordföranden utfärdadt tillkännagifvande, att insättningår efter slutad gudstjenst samma dag af sparbankens ombud blefvo emottagna. Efter uppläsandet häraf uppmanade kyrkoherden församlingen på det allvarligaste, att afhålla sig ifrån ett så syndigt göromål, som att på denna dag till sparbanksstyrelsen aflemna sina små besparingar; tilläggande att han särskildt ville afhålla styrelsen från att framdeles med dessa göromål taga någon befattning, och hvarföre någon insättning den dagen icke egde rum. Den som känner förhållandena på landet inser väl hvarthän en så skef uppfattning af kommunens angelägenheter skall leda, ty att de personer, som hafva 1 å 2 mil till sparbankens kontor, icke kunna eller vilja förspilla en —el söckendag för att få insätta 25 a 50 öre i veckan, är ju helt naturligt, hvarföre heller ingen insättning göres, och sålunda sparbanken genom en enda persons tillgöranden måste förfalla. — Samme prestman skulle, enligt berättelse i en annan tidning, ha sökt i sin församling införa en slags bokcensur, i det åtskilliga böcker, isynnerhet i naturkunnighet, blifvit af honom förbjudna, med hvilken följd nämner ej tidningen. — Helsingborg. Olyckshändelse. Sistl. Lördag råkade en dräng på Christinelund att få sin venstra arm krossad i ett tröskverk. Mannen infördes samma dag till Helsingborgs sjukhus, hvarest armen blef lyckligt och väl amputerad. IIändelsen utgör en ny varning att försigtigt handskas med tröskverk. Nu OQvinnans emancipation. Red:n af Öresundsposten har blifvit anmodad fästa vederbö uppmärksamhet deruppå, att qvinnan lika väl som mannen kan vara duglig som bränvinskontrollör; att hon lika väl som mannen behöfver förtjena och att det skulle innebära en orättvisa, om icke äfven hon till nämnde befattningar antages, förutsatt att hon eger derför erforderlig insigt och konduit. Tidningen tillägger: Vi kunna icke inse hvarför hon ej skulle kunna försöka sig äfven på detta nya område, hvarpå hon sålunda snart torde uppträda som konkurrent. Konkurserna i Helsingborg. Rörande de förr Omtalade konkurserna i Helsingborg lemnar Öresundsposten följande ,.upplysning Då man både i andra tidningar och på enskild vä g gjort anmärkningar deröfver, att vi icke omt, alat å på sednare tiden här inträffade stora konkvaser, nemligen rådman W Åe Landegrens, anse vi oss skyldiga upp då vi härom iaktagit tystnad är det derföre, att vi icke bruka att i Ö. P. upptaga konkurser, såframt de icke förete något extraordinärt i ett eller annat afseende. Hvad nu rådman Wåhlins konkurs angår, är det blott en sak, som vi finna anmärkningsvärd, neml. godemannens i sin relation till domstolen å inställelsedagen yttrande, att man icke kunnat upptäcka orsaken till gäldenärens obestånd (skulderna c. 60,000, tillgångarne, ehuru enl. godemannens tanke för högt beräknade, c. 23,000 rdr). Detta antyder, att hr W. antingen icke kunnat eller icke velat lemna fullständiga upplysningar; det förra synes dock mindre igt, enär hr Wåhlin både som medlem i rådhusrätten och magistraten och som ombudsman i Helsingborgs filialbank ända till helt nyligen, väl måste anses hafva egt förmåga att åtminstone hålla reda på egna affärer. Återstår sålundadet andra mera sannolika alternativet neml. att hr Wåhlin icke velat upplysa om huru hans obestånd tillkommit. Är detta alternaivt det rätta, så kan det ej undgå väcka ett särdeles uppseende, att en gäldenär tillåtes dölja en omständighet, som så starkt inverkar på frågan, huruvida han varit ärlig, vårdslös eller bedräglig, en fråga som blir så mycket mera vigtig, då det gäller en öfverhetsperson, som i åratal dömt öfver menniskors lif, medel, heder och ära samt haft både kronooch andra uppbörder om hand. Det ligger onekligen något högst betänkligt i lagen eller sättet hvarpå den tillämpas, om en allmän åklagare ej skulle vara förbunden att, just på grund af en sådan mörk punkt i en gäldenärs konkurs, derom yrka upplysning samt att i den allmänna moralens namn och i dess intresse söka få en sådan sak på det rena. Ett är säkert, neml., att de misstankar, må vara grundade eller icke, som nu falla på gö denären, väcka mycken ond blod i samhället och stor förbittring, helst då det är bekant, att i andra fall personer blifvit dömda både till fästning, förlust af medborgerligt förtroende o. s. v. för små summor, de bortslösat, glömt att uppteckna, eller i sitt betryck, ej handhaft efter den strängaste ärlighets mättstock. Både lagen och dess handhafvare råka emellertid lätt i misskredit, om rättvisan på ett sådant sätt vårdas, att det skall kunna tillåtas en gäldenär att förorsaka sina kreditorer stora förluster, utan att han ens ålägges upplysa, huru hans skulder tillkommit. Beträffande borgmästare Landegrens konkurs, hvari ännu högre siffror än i hr Wåhlins lära förekomma, — man nämner nemligen 202,000 rdr:s skulder, 39,000 rår:s borgensförbindelser, betydliga nominella men ringa reella tillgångar, — har den väckt ofantlig sensation, helst man här vid valet af hr L. till borgmästare ej haft minsta aning om en dylik affärsställning. Då inställelsedag ännu ej varit, är det för tidigt att yttra sig om denna konkurs, hvartill vi dock torde återkomma, i fall konkursens beskaffenhet dertill skulle föranleda. — Upsala. Om osäkerheten uti och i grannskapet af Upsala samt de åtgärder, som i anledning häraf vidtagits, yttrar Upsala-Posten sistl. Onsdag: Såväl stadens polis som kronobetjeningen i de tvenne staden omgifvande fögderierna hafva sedan medlet af förliden vecka efter bästa förstånd och förmåga varit verksamma med efterspaningar och såväl i staden som å landsbygden gjort noggranna efterspaningar, hvarmed naturligtvis fortsättes, och har genom kronobetjeningen allmogen blifvit tillsagd att lemna all möjlig medverkan till upptäckandet och gripandet af personer, som kunna förmodas vara för den allmänna säkerheten vådliga. Dessa efterspaningar hafva dock icke ännu ledt till något vidare resultat, än att tvenne misstänkta strykare blifvit gripna och å cellfängelset insatta, af hvilka den ene var för stöld straffade arbetskarlen Gustaf Wennström, som pästäs hafva blifvit sedd i sällskap med sergeanten Berg samma dag denne mördades. Justitiekanslern Dreijer ankom förliden Lördag på qvällen till staden och afreste derifrån Söndags eftermiddag, efter att hafva tagit kännedom om tillståndet här och med vederbörande öfverenskommit om lämplig förstärkning af pol En dylik förstärkning hade annars ett antal medborgare i all tysthet, hvartill klok fö ighet bjöd, här förberedt och redan genom subskription insamlat derför erforderliga medel, men afstodo från sin a i verkställighet.