Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1866, sida 2

hälla Ttellgiosaå foredrag å err Bloms sal nästa Söndags e. m. kl. 5 samt nästa Onsdag den 7 dennes kl. 7 e. m. i 2 — — 2— — UTRIKES, i TYSKLAND. De officiösa preussiska tidningarne, som, då Beusts utnämning till österrikisk ut-. ikesminister ännu var ett osäkert rykte, ftigt protesterade mot denna utnämning, taga nu saken temligen kallt, sedan den kan betraktas som afgjord. Bismarcks organ, Norddeutsche allg. Zeitung, för den 30 Okt. inskränker sig till att anmärka, det utnämningen ännu icke är officielt stadfästad, samt tillfogar, att den gerna vill tro, att Beust ,för portföljens skullgjort det katolska partiet medgifvanden med hänsyn till konkordatet och andra religiösa frågor. I korrespondenser från Wien och Berlin till Kömische Zeitung; skildras Beusts egenskaper just icke på det fördelaktigaste sätt. , Det enda man med säkerhet kan förutsäga är, att Beust efter bästa förmåga skall agitera mot Preussen, heter det i ett af dessa bref, och i ett annat kallas hans utnämning för ett vågadt experiment, som påminner om habsburgarnes förra guldmakerix. I ett Pariserbref, som ej heller är honom bevåget, skildras han som en , blandning af lika delar galla och griller och som en man, hvilken endast styres af personliga motiver. ÖSTERRIKE. -Om icke alla tecken bedraga — så skrifver Wienertidn. Freie Presse för den 29 Oktober — skall en ny era i den österrikiska politiken dateras från kejsarens vistelse i Prag. Vi hafva redan meddelat, att alla statsrådets ledamöter, med undantag af grefve Mensdorff, blifvit kallade till den böhmiska hufvudstaden. Att grefve Mensdorff ingifvit sin afskedsansökan kan betraktas som afgjordt; lika bestämdt synes det att Beust utnämnts till hans efterträdare ej blott som utrikesminister, utan ock som minister för det kejserliga huset. Hvilka följder Beusts inträde i kabinettet får med hänsyn till ministörens öfriga sammansättning, derom saknas ännu alla pålitliga underrättelser. Medan å ena sidan meddelas, att Beust vid öfvertagandet af utrikesportföljen knutit vilkor, som ofelbart måste medföra ministerpresidenten Belcredis afgång, försäkras å andra sidan, att den nye utrikesministern blifvit enig med honom om den politik, som skulle följas i de inre frågorna. Ehuru den sista uppgisten icke förekommer särdeles trovärdig, föreligga dock inga bevis för motsatsen. Att grefve Beleredi befinner sig vid det kejserliga bofvet i Prag och vid alla officiella tillrällen intager en framstående plats synes tala för att han sjelf har verksam del i den nya ministerens bildande. Denna emotses i Wien med stor spänning. Österrikes framtid afgöres denna gång i Prag. När kejsaren återvänder till Wien, skall han vara omgifven af en ny ministöre med en ny politik. Tidningen Debatte, ministerpresidenten Beleredis organ, förnekar, att den för sitt förbittrade hat till Preussen bekante hr v. Beusts inträdande i kabinettet bebådar ett återupptagande af fiendtligheterna mot Österrike. Det sätt, hvarpå Debatte gendrifver en sådan uppfattning, torde dock icke från preussisk sida betraktas som tillsyllestgörande. Den officiösa österrikiska organen yttrar nämligen, att kejsarstaten med hänseende till tyska frågan har att intaga en afvaktande hållning, samt tillfogar: ,,Preussen må gå sin egen bana och uppfylla sitt öde; just fördenskull kan Österrike vänta och lugnt öfverlemna åt tyska folket att träffa sitt val. I stället för att försvåra sina inre reformer genom ett. fiendtligt uppträdande mot Preussen, skall Österrike träffa alla förberedelser för att vara färdigt och intaga sin rätta plats, då alla de byggnader störta tillsammans, som blifvit uppresta på de preussiska principernas grundval. Den omständighet att Beust är främling (sachsare) anser Debatte tala till hans förmån. .,De nyaste händelserna, siger samma tidning, ,ha bragt oss många olyckor, men tillika haft en mycket lycklig verkan. Det sednaste kriget har bortsköljt hela den terräng, i hvilken vår förra utrikespolitik slagit rötter. Bcust skall som homo novus förefinna en helt ny terräng; han kan arbeta med fria händer och börja sin verksamhet under gynnsammare förebud än någon af hans företrädare. ITALIEN. Under det de södra delarne af landet varit blottade på trupper, har banditväsendet ånyo der rest hufvudet; med Abruzzerna och Calabrien synes det vara sämst bestäldt. General Pallavicini är befälhafvare för trupperna i Calabrien, men —