Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 3

Borgerskapetls klubb hade, berättar K.-bl., enligt af direktionen fattadt beslut, sin första familjesoir sistl. Söndags afton. Ett betydligt antal af klubbens medlemmar hade, jemte sina familjer, kommit tillstädes. Utrymmet i den af fem rum bestående lokalen var knappt tillräckligt. Sedan en af direktionens medlemmar helsat de närvarande välkomna, afsjöngos åtskilliga vackra qvartettsånger, hvarefter ett föredrag afhölls och den återstående delen af aftonen tillbragtes under omvexlande sång och dans. Stämningen bland de församlade var i alla afseenden den förträffligaste och torde berättiga den af mången vid tillfället uttalade förhoppningen, att härv. borgareklubb kommer att gå en vacker framtid till mötes. — Kalmar. Orlofssedlar åt statsrevisorer. Under denna rubrik innehåller tidn-n Kalmar föl: ,Hr handl. och riddaren D. M. Ljunggrän arer, efter förrättad revision af statsverket, vid sin hemkomst till Kalmar medfört betyg från revisionens ordförande, en kapten Lejonhufvud. rörande sin konduit under sin vistelse i Stockholm. om betyget är i form af en vandringsbok eller annorlunda känna vi ej; men att det är vackert taga vi för afgjordt, ehuru Stockholm är förföriskt. Vi antaga äfven att ordföranden utdelat orlofssedlar till alla revisorerna, emedan de voro de sista af stånden valda; ty att gifva betyg endast till en gränsar för mycket till skämt. Vare härmed huru som helst, så anse vi hr ordförandens tilltag att utdela censur åt svenska folkets ombud vara minst sagdt obefogadt, alldenstund det tillfälliga ordförandeskapet icke lagligen innebär någon inspektionsrätt öfver medrevisorer, och medborgares genom val lemnade förtroende väl måtte : vara ett vigtigare intyg om takt, vett och sakkännedom än någon enskild mans. Det måste varit påkostande för män i en så aktningsbjudande ställning som rikets ständers revisorer att nödgas nedlåta sig till emottagande af ,,vackra orlofssedlar. Att något oss okändt tvång dervid utöfvats är klart: man offrar ej för ro skull sin egen och sina kommittenters värdighet. — Upsala. Om osäkerheten i Upsalaorten skrifves den 30 Oktober af tidningen ,,Upsala följande: Då drängarne Olof Andersson och Carl Gustaf Pettersson från komministerbostället Bärsta i Näs socken, på väg till staden med ett forlass, i går afton klockan half 6 passerade parken utefter gärdesgården emellan Rosendalsgrinden och stadens grindstuga, kommo ur skogen trenne karlar emot dem, först blott en, som genom blåsning gaf tecken och vid detsamma de tvenne andra, i fullt språng eftersättande deras åkdon, som kördes undan i starkaste fart, hvarigenom de undsluppo med blotta förskräckelsen. En af stråtröfvarne var liten och undersätsig samt bar gråa kläder. Då tolfmannen Anders Ersson från Libbarbo i; Wendels socken i går afton klockan 8 färdades! vägen fram från staden, hade å skogen mellan; Björklinge och Läby en mansperson anhållit att få åka med honom, hvilket A. Ersson beviljat. Mannen satte sig upp och de hade tillsammans färdats ett stycke väg, då A. Ersson märkte, att mannen trefvade högst misstänksamt i hans fickor, hvadan denne genast skufiades ned från åkdonet, som fortsatte färden i full fart utan vidare äfventyr för A. Ersson. Äfven i går afton vid s-tiden blefvo flera personer på Drottninggatan här i staden ganska närgånget och oförsynt antastade af tvenne manspersoner, som vid ena tillfället undgingo ett mot dem måttadt slag, medelst flykt inpå hotellets gård, dit , de genast eftersattes, men lyckades undkomma genom någon annan utgång. i Då i går natt bröderna Carl och Fredrik Carlsson från Wessan, Tuna socken, i sällskap med 3:ne andra forbönder passerade allmänna landsvägen hit till staden, blefvo de mellan Hof och Wallby anfallna af 5 karlar, hvaraf blott 2 hunno fram; till Carlsönernas lass, som körde sist, innan dessa hunnit genom rop tillkalla grannarna, som körde förut och skyndade till hjelp med störar. Väldsverkarne mättade ett slag åt den ena af C., hvilket dock parerades och afvärjdes utan att träffa, allt innan de 3 andra bofvarna hunnit fram. Alla 5 måste då taga till flykten ut på åkergärdet, men började derifrån kasta sten på de vägfarande, som icke kunde lemna sina hästar och derför måste afstå från bofvarnes förföljande. I Då förliden Måndagsqväll, omkring klockan half 8, possessionaten Ålander på Stora Bärby med familj och dräng färdades vägen fram från staden, upphanns vid skogsdungen nära hitom Läby bro en mycket haltande man, som vid förbifarten stannade och på gyckel bugade sig mycket djupt, hvarvid ock Ålander började stanna, men satte hästarne genast vid närmare besinning i starkaste fart, då den nyss så halte mannen estersatte dem ett långt stycke väg i det mest färdiga språng, men upphann dem icke. Utkomne på Nosten, blefvo de åter eftersatte på nästan samma sätt af en annan okänd mansperson, från hvilken de ock räddade sig genom forcerad körning. Vid deras framkomst till Säfva gästgifvaregård träffades der pastor Åkerman i Gryta, som berättade, att äfven han nyss förut färdats vägen fram från staden, samt blifvit å Nosten på samma sätt anfallen och förföljd ett långt stycke af en okänd mansperson. H Förliden Lördags morgon hade en gammal granrisgubbe från Marma by, som å sin skottkärra! förde qvastar och ris till staden, blifvit i parken mellan klockan 6 och 7 på morgonen öfverfallen af trenne manspersoner, som affordrat honom penningar, dem han förklarade sig fattig stackare ej ega, samt tilldelat honom ett par slag i ansigtet och dervid gifvit honom tvenne djupare rispor i ena kindbenet, som ännu blödde vid gubbens ankomst till staden. Klädtvätterskan Holmgren, som bor i eller i trakten af Marma, hadelock förliden Fredags e. m. på väg till staden med tvättkläder, i närheten af Rosendal antastats först af en ensam okänd mansperson, som dock genast gifvit något hvisslande tecken och dervid fått förstärkning af tvenne andra dylika, hvilka gemensamt affordrade henne penningar m. m.: men i sanma ögonblick kommo händelsevis gående vägen fram tvenne bekanta karlar, som beledsagade henne till staden och vid deras annalkande togo bofvarne till flykten. i Jnom staden, hvars gator etter klockan 9 på aftonen äro nästan ödsliga och gemenligen kunna bevandras från ena ändan till den andra utan att någon menniska anträffas, hafva ock många okynnen och kitsligheter förekommit emot de få fredliga vandrare, som finnas. Äfvenså hafva mycket tvetydiga besök förekommit i enskilda bus, men hittills har allt detta aflupit utan svårare påföljder ; de senare dagarna, gemenligen genom tillkommen hjelp; hvadan vi tills vidare ej skola trötta läsaren med dessa bevis på ofred eller kanske endast groft okynne inom samhället. . Från aflidne kyrkoherden Weidemans familj i Harbo hafva vi i dag erhållit den förvånande underrättelsen, att den urkedja, som påträffades i hans västficka vid likets uppdragande ur ån, ej var hans vanliga urkedja, utan en annan sådan, som han till staden medfört för att få reparerad och derföre burit lös i västfickan. Vid klockan satt hans andra, vanliga silfverurkedja, som var af samma längd med den förenämnda, men hade en helt annan konstruktion och form. Den var också fästad vid klockan med ett S af silfver. Vid denna kedja satt äfven hängande en urnyckel af guld, hvars öfversta ända hade formen af en knuten hand. Då klockan, som var högst egendomlig, tillrättakommit, ehuru under mycket tvetydiga förhållanden och på en mycket besynnerlig plats, men den rätta urkedjan saknas, och vidare kändt är, att W. sjelf uppdragit sitt ur i vittnens närvaro en sjerdedels timma före dess stannande, hvarvid urkedjan veterligen sutit fast vid klockan, hvilket personer äfven förut under den dagens lopp iakt