Men man lefver alldrig för länge för att lära, så mandarin man vara må. Och nu anhålla vi då att af Göteborgsposten så veta: hvad som står på? Står här verkligen någon fiende för dörren, och hvem är det? Ty någon ,budbärare har icke trädt in och stört vår matsmältning, och om han kommer, skola vi visst ej behandla honom så der oartigt som G. P. framställer saken. Men — vi upprepa det — hvad är å färde? Har Göteb.-Postens hemliga korrespondenter uppdagat några ännu okända rustningar, eller blott fiendtliga planer? För all del — låt oss genast veta derom, och vi skola bortkasta både nattrock och tofflor och blifva lika så alerte som G.-P:s friskaste vilja. Det är att alldeles misskänna oss, ja, det är rentaf obeskedligt, när G.-P. tror oss vara så sömnaktige och beqväme. Men vi spana förgäfves både efter fienden och budbäraren. På alla sidor omkring oss hyser man blott samma önskan som vi sjelfva: att få vara i fred, men ej för att sofva — deri ligger misstaget — utan för att handla. Åtminstone gäller detta om Sverge. Men en sådan verksamhet är något annat än att skrika, och skall troligen bereda oss ett starkare skydd när verklig fara inträder, ty de europeiska folken låta ej såsom vissa asiatiska skrämma sig genom vilda krigsrop och ett grufligt gapande. Emellertid äro vi icke säkra för, det ej vissa politici kunna draga oss fiender på halsen, af hvilka vi ännu ej hafva något att frukta. Hvad tidningen ,1e Nordå i detta hänseende berättat (se ofvan) är förtjent af all uppmärksamhet. Dessa stämplingar — ty annat namn kunna vi icke gifva dem — äro så mycket betänkligare, som vi ej befinna oss i ett ordentligt försvarstillstånd. Och med Danmark, hvartill vi skulle ,,anknyta oss, är det säkerligen ännu sämre bestäldt. Men hvad kan man völ i denna del göra, innan den nya rikförsamlingen sammanträder? Åtminstone förmå vi ej inse det, och derföre tycka vi det vara säkrast, att i det offeatliga behandla saken med någon sjelfbeherrskning, äfven om den inre oron ej kan dermed helt och hållet fördöljas. Det är dock ej så lätt att med lugn åse, äfven för den mest flegmatiske mandarin, huru från samma håll, der man visat sig alldeles oförmögen att bringa landets försvarsväsen i ett behörigt skick, man likväl ej skyggar tillbaka för politiska intriger, hvilkas följder kunna falla ned öfver våra hufvuden innan vi ega kraft att afvärja dem. Det blir en af den nya riksförsamlingens första och vigtigaste åtgärder att bringa dessa förhållanden på en annan fot. Pressen kan näppeligen göra annat än förbereda saken, och hvad på oss ankommer skola vi ej svika denna pligt.