Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 2

— Göteborg den 2 Nov. Vi meddela utan anmärkningar tillsvidare ur Dagl. Alleb:a följande ej oväntade, nya bidrag till den politik, för hvilken vi ej funnit bättre namn än ,Äfventyrareg politik. Dagl. Alleh:a berättar: Under en tid har man i utländska tidningar sett uppdyka åtskilliga berättelser, att underhandlingar skulle vara å bane mellan Sverge och Preussen i och för afslutande af en mot Ryssland riktad allians, att dessa underhandlingar skulle på sidan af ministeren förts af baron Blixen-Finecke, att denne skulle vara designerad till grefve Manderströms efterträdare o. s. v. Ehuru dessa berättelser, enligt dagens telegram, helt och hållet dementeras af grefve Bismarcks organ Norddeutsche Allgemeine Zeitung, anse vi oss dock böra meddela följande i den i Brissel utkommande ryska tidningen Le Nord förekommande bref från Paris: De händelser, för hvilka Tyskland varit skådeplats, hafva en tid vändt uppmärksamheten ifrån de politiska sträfvandena i Skandinavien, der hr von Bismarck äfven — och hvem kan väl förvånas deröfver? — spelar en rol. Jag har just fått veta, att baron Blixen-Finecke, f. d. dansk utrikesminister och för närvarande en persona gratissima vid det svenska hofvet, rest till Borlin i den grannlaga missionen att träffa en direkt öfverenskommelse med hr von Bismarck om de vilkor, under hvilka Preussen kunde samtycka till en territorialförändring till Sverges förmån, och, om så erfordras, tillbjuda Preussen hela Jutland mot erhållande af de danska öarna. Detta vore onekligen ett steg till ,.lösningen af den skandinaviska frågan, ty sannolikt är, att hr von Bismarck skall låna ett villigare öra åt förhandlingar på denna grundval än åt den nuvarande svenske utrikesministern grefve Manderströms klenmodiga föreställningar om det danska Schleswigs återlemnande. Baron Blixen-Finecke är den inkarnerade ,praktiska skandinavismen, icke blott för det han skrifvit en bok med denna titel, hvari han anbefaller Sverges och Danmarks dynastier en ömsesidig adoption, utan förnämligast såsom godsegare i båda länderna och nära lierad med de partiledare, som oaflåtligt drömma om Sverges utvidgande under förevändning af att upprätta jemnvigten i Norden. Undanskjuten af Halls kotteri och de danska doktrinärerna, som han för öfrigt står långt öfver genom en verldserfarenhet och en praktisk blick, som alltid felats dessa, har baron Blixen någon tid uppehållit sig på sitt gods i Östergötland i afvaktan på att finna någon kraftigare hätstång än den köpenhamnska publiken för realiseringen af sina planer. Denna häfstång synes nu vara funnen. Bref från Stockholm bekräfta, att baron Blixen tillbragt på Ulriksdals slott och tillsammans med konung Carl den 15:de några veckor, som möjligen skola få allvarsamma följder för de skandinaviska ländernas historia. Konungen af Sverge skall vara fullkomligt ense med BlixenFinecke om det sätt, hvarpå skandinavismen skall göras praktisk. Då grefve Manderström ännu hyser något tvifvel om de föreslagna medlens verksamhet, skall han, säges det, snart blifva aflöst i utrikesministören af sin lycklige rival. Allt detta vittnar om huru oegennyttigt det svenska hofvet ärnar utföra den ,.stora id6C:, som vållar de naiva köpenhamnska journalisterna så mycken förtjusning. Kuriöst är det, att baron Blixen, som redan EN a ra er Sa