Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 1

med en beslutsam skakning på hufvudet. — Och emedan ni var så förtretad och missnöjd, då ni fick höra det val jag gjort. — Intet skäl hvarföre jag icke skulle önska, att du uppfört dig som en aktningsvärd hustru, sedan du en gång gjort det! — Och emedan ni, så snart något tillfälle yppade sig, sade allt hvad ni kunde för att rubba min tro på hans ståndaktighet och min aktning för honom sjelf. — Mycket dumt af mig! sade min tante. Jag borde vetat bättre. Jag motsade henne icke, utan väntade endast hvad hon derefter skulle säga. — Och hvar har du varit dessa tolt månader, om jag får fråga? sade hon, efter en kort paus. — Här — i Rom. — Um! och hvad har du gjort? — Jag hade en hjernfeber, till att börja med, och låg sjuk i Civita Vecchia flera veckor. Sedan dess har jag försörjt mig med att kopiera de gamla mästarne. — År du skuldsatt? — Icke för ett öre. — Vänta! jag får icke glömma, att jag är skyldig min gamla tjenarinna femtio pund, som utgjorde hela hennes lifs besparingar, och som hon lånade mig, då vi lemnade — Broomhill. få — Hon skall få dem tillbaka i dag sade mrs Sandyshaft hastigt. Och får jag nu vara så djerf att fråga, hvad ert namn kan ha varit hela denna tiden; ty om dei varit antingen Farquhar eller Churchill skulle jag nödvändigt funnit er för läng sedan. — Jag har kallat mig mrs Carlyon. — Carlyon, upprepade hon fundersamt Carlyon — jag är säker att jag hört de