Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1866, sida 3

när andra tillgångar tryta, kastar sig i procentare händer, hvarigenom en skuld lätt fördubblas ocl mångdubblas, men han likväl framgent fortsätter samma öfverdådiga lefnadssätt som förut, tills slut ligen nödvändigheten förbjuder vingleriets fortsät tande; — en sådan person kan icke påräkna sin: medmenniskors deltagande och har genom ett dy likt handlingssätt, om han är domare och embets man, starkt komprometterat sin ställning såson sådan. Det är detta hr Landegren gjort och hvilket ådragit honom ett skarpt, men rättvist klan der. Många inom detta samhälle bosatta perso ner bli lidande genom hr L:s konkurs och någrtillskyndas bety dande, högst kännbara örluster. Om hr Ekströms konkurs känna vi ännu ingenting närmare; men dessa sorgliga tilläragelse innebära en ny och kraftig maning till iakttagande af sparsamhet och försigtighet. — Malmö. Harjagt på Hven. I Thors dags morgon klockan ungefär half 9 anlände från Malmö till Hven med ångfartyget , Thunbergprins Oscar, som derstädes mottogs äf åtskilliga bland ortens mest framstående jägare. Hertiger deltog under hela dagen i jagten, och blefvo vid tillfället nedskjutne icke mindre än etthundrafen stycken harar, af hvilka prins Oscar fällde ganska många. Middag, dock utaf medförda förråder, intogs i prestgården. Klockan 5 på aftonen afgick prinsen med samma ångbåt till Sofiero. — I Fredags fortsattes jagten at det öfriga sällskapet under omkring 3 timmars tid, då ytterligare 21 stycken harar blefvo skjutna. — Helsingborg. Landskrona och Helsingborgs jernrägars trafikinkomst för Sept. månad uppgick till rdr 16,546: 6S mot rdr 16,124: 19 under samma månad förlidit år. — Upsala. Enskildt bref från Upsala till Gefle-Posten meddelar att i anseende till der rådande osäkerhet polisstyrkan blifvit ökad och militär inkallad, samt att knappast någon vågar sig ut utan att vara beväpnad. — Söderhamn. Upphörd kolera. IIelsingen för sistl. Lördag berättar: Under sednaste veckan har icke här något kolerafall inträffat, hvadan man således kan anse att denna sjukdom nu härstädes upphört. Våldsverkare. Uti en liten stuga i närheten af Sunnanå, hvilken bebos af en arbetare Jonas Söderlund med hustru och två barn, inträffade en dag i förliden vecka följande händelse: Hustru Söderlund hade gått till skogs för att samla löf och lemnat båda barnen, en flicka omkring 7 och en omkring 2 år, ensamma hemma. Mannen har en längre tid varit borta på arbete. Under det hustrun var borta, inkom i och grof karl, hvilken ha: ögonbryn samt var iklädd grå rock och trasiga byxor; denne begärde att få låna äldre flickan dertill nekade, framtog han en lång knif och skar henne, ehur stugan en ovanligt stor e svarta polisonger och ett betsman, men då den g u ej farligt, i halsen, sägande sig vilja visa hvad han kunde göra om han icke fick hvad han begärde; derefter gick han till det mindre, sofvande barnet och fattade tag uti dess ena fot samt tycktes vilja afskära densamma; då båda barnen började skrika, begaf han sig till dörren för att aflägsna sig, men vände sig åter till den äldre flickan med en hotande åtbörd och frågade 2:ne gånger om hon kände honom; sedan hon härtill gifvit nekande svar, sade han sig nu vilja gå sin väg, men hotade att i vinter, sedan hennes fader kommit hem, återkomma och mörda hela familjen. Denna händelse, hvilken kunde anses otrolig, såvida icke flickan bar tydliga märken efter misshandeln, har blifvit för länsmannen anmäld, men denne har icke gjort något för att uppäcka den ifrågavarande våldsverkaren.