Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 2

blott den englalika barnaskönheten af fallkomlig tägring och renhet, som nästan tyckes gifva bekriftelse till poetens teori om hur , Himlen ligger omkring oss i vär spädaste barndom, men innan första månaden af hans lilla lif var utlefvad, intraskale on förändring, endast synlig för sig i hans ansigte, hvilket gjorde honom, om möjligt, mera älskad än någonsin och li mina Ögon, Fn skymt af sadren visade äl uppblandade min glädje med en änsla af bitter smärta. Den fanns der icke alltid. Då jag såg efter den, kynde jag sällan märka den. Den kom och gick, och jag hann knappast se den, förrän den redan var försvunnen. Under tiden hade Ida etablerat sig som en meålem af vårt lilla hushåll. Hon bebodde det stora rummet i öfra våningen; Goody agerade kock och proviantmästare, och vi intogo alla tre våra måltider gemensamt, utan åtskillnad eller företräde, likt kung Arthur och hans riddare vid Runda Bordet. De första veckorna stannade Ida nästan ständigt hemma, omgifvande mig med kärleksfulla omsorger likgiltig för alla Roms under. Jag öfvertalade henne med svårighet ett par gånger att gå så långt som till Peterskyrkan eller Coliseum, eller den lilla Cappucinerkyrkan med Guidos mijsterverk; men ja kunde icke öfvertala henne alt besöka Vaticanen utan mig. Hon hade föresatt sig, sade hon, att icke se Förklaringen, eller St. Jeromez Rattvardsgång, eller Yttersta Domen, förrän vi sägo dem tillsammans, och fastän det var tre månader till dess, hade hon fast beslutat att vänta på mig. Från detta beslut kunde jag icke rubba henne. CUnåer tiden arbetade hon