Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1866, sida 2

och oaktadt den alltid ordentligt fullgjort sina liqvider. I en sådan belägenhet befinner sig för närvarande Sverge. Vi höra till de få civiliserade stater på jorden, som i sjelfva verket icke hafva någon statsskuld, ty de lån vi upptagit för våra jernvägar och hvilka rätt betydligt understiga dessas anläggningskostnad, äro icke statsskuld i egentligt mening. (Vi kunde t. ex. göra oss dem qvitt genom att öfverlåta jernvägarne på andra händer.) Alla ränteliqvider, vare sig å statens eller offentliga institutioners obligationer, hafva blifvit punktligt liqviderade. Statsverket erbjuder sedan flera år tillbaka årliga öfverskotter, i stället för den statsbrist, som utgör det stående förhållandet i många andra staters budgeter. Hela landet är i ett lyckligt framåtskridande, trots de mindre gynnsamma år, som under sednare tider förlamat vår verksamhet, och trots de penningekriser, i de större länderna, hvaraf äfven vi fått röna ett oangenämt inflytande. Men oaktadt alla dessa förhållanden, är vår kredit i utlandet icke god. Våra sednaste i England engagerade papper säljas med förlust från låneöfvertagarnes sida. I Frankrike känner man föga till oss, och detta lilla man känner synes ej vara för oss fördelaktigt. I Tyskland hafva våra statspapper icke samma goda anseende som förr. I sjelfva Danmark, som borde känna oss bäst, rycker man på axlarne öfver Sverges ständigt återkommande lånebehof. Att anledningen härtill ligger i ,mismanagement af våra penningetransaktioner, är uppenbart, ty det kan ej finnas någon annan, äfven om det fåvitska skränet i vissa tidningar rörande vårt ruinerade tillstånd kunnat för ett ögonblick vinna något gehör. Särdeles framgår detta, när man jemför sakernas ställning i Norge. Alla detta lands papper stå bättre än våra. Så också den norska hypotheksbankens papper, oaktadt dessa hvila på alldeles samma grundsäkerhet som våra, med den skillnad, att i de norska ingå äfven städernas fastigheter, hvilka i allmänhet anses vara. en sämre ej en bättre säkerhet än jordegendomen. Huru då förklara att de norska papperen ega ett större anseende än våra? Jo, helt enkelt deri, att norrmännen förstått att organisera och sköta sin kredit bättre och mera affärsmessigt än vi. Och dock eger Sverge utvägar att lika lätt, om ej lättare uppehålla sina både statspapper och hypotheksobligationer än Norge. Men vi hafva ej begagnat oss deraf, och när vi nu kanske ville göra det är det för sent. Hemligheten ligger deri, att det finnes någon afsättning för den del af sådana Papper, som alltid måste vara flytande, när en obligationsinnehafvare vill afyttra dem af ett eller annat skäl. Finnes för ett sådant tillfälle ingen köpare, så skyggar hvar och en tillbaka för att lägga sig till en vara, hvilken han dock möjligen kan behöfva eller önska afyttra. Det är en ofta hörd klagan från Hamburg, hvars börs utgör våra pappers förnämsta marknad. Vi veta väl — säger man — att edra papper äro goda, så att man är betryggad om den utfästade afkastningen — men vi kunna ej sälja dem i tillfälle af behof, ty det finnes ingen köpare; alldraminst köpen J sjelfva deraf. Att vi sjelfva — hvad allmänheten angår — icke inköpa våra papper, beror helt enkelt derpå, att penningarne erhålla i Sverge högre ränta än mot inköp af ifrågavarande obligationer. Detta är också svaret på det välmenta, men fåvitska talet om ett ,inhemskt fondsystem. Ty hvem köper sondpapper till 5 å 5!, procents: ränta, när han villigt erhåller 6 procent: med andra fullgoda säkerheter? Ett annat förhållande inträder, när räntan hos oss: blir lägre än hvad fondpapperen lemna: då komma vi naturligtvis att inköpa sådana papper och i första rummet våra egna. Från allmänhetens sida har allså hitf ls något inköp af våra egna papper kv nat endast undantagsvis ifrågakoniraa. Men deremot hafva vi stora penningeinstätutioner, som kunnat och bort göra. detta, och hvilka, flesest de fuligjort ett sådant åliggande, skulle helt visst hafva kunnat uppehålia dem i god kurs. Sådana institutioner äro i första rummet Riksbanken och Riksgäldskontoret. Den förra har flera millioner i svenska papper fastlåsta, hvilka. man borde hafva hållit mera rörliga, då: riksbanken kunnat äfven köpa när kursen varit i fallande. Riksgäldskontoret kunde väl alldrig lämpligare placera sitt tillfälliga öfverflöd än i uppköp af sina egna. papper, hvilka man kunnat sedan åter för