Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1866, sida 2

hade viekt mig förnyade. gånger i nattens tystnad, jagande sömnen från mina ögon oah fratskallande sådana syucr af möjlig lycka, att jag knappast vågade låta mina tankar dröja dervid. Jag kommer ihåg hur jag brukade ligga med tilislatna ögon och hopknäppta hinder, ko semtrerande hela min varelse i bön, och hur jag ibland dukade under för en öfverväl akäm ki sla af min egen svaahes och tills jag föll i sömn. Och nm var deta sshet en underbar. hänryckancle, förvirrande visshet, och verlden var hastigt fårrandlad, och jag vandrade på rosor, och den laft jag andades var klart solsken. Det var min hemlighet. Jag var girig och behöll den för mig sjelf. Jag tyckte om att vara ensam, så att jag kunde f fröjdas deråt, och uppebålla mig dervid, och upprepa den hundrade och åler hunärade gånger, och finna ny musik i orden hvarje irskild gång. Jag kunde icke arbeta, då jag först blef medveten derom. Jag gick dagligen till Sciarra-Palatset, tog min vanliga 2 uts, blandade firgorna på paletten och satt sedan sysslolös ) försänkt i ljufya drömmar! Fram på dagen uppgat jag vanligtvis det fåfinga bemödandet och gick ut till 8 g kunde sitta i trädens skugga ocl åter drömma. Ingenling föreföll mig nu sådant det var. förut. En liten tid sedan, orh dag söljde mekaniskt på dag. och solen sken och! regnet föll, och jag gafic ce akt derpå. och blommorna doftade vid vägkanten och jag gick dem obemärkta fö Nu s jag allt, liksom för första gången, och inSöp i fulla drag vårens behag Och allt detta härrörde af min hemlighet, och denna hemlighet — ah! denna