Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1866, sida 2

Article Image
AA ER RN TYSKLAND Hvad man hitintills känner af det den 21 dennes undertecknade fredsfördraget mellan Preussen och Sachsen visar, att de vilkor konung Johan måst underkasta sig äro ännu hårdare än man varit böjd att antaga. Sachsen nödgas emottaga preussiska besättningar i landets vigtigaste strategiska platser och städer, och af det nordtyska parlamentet, som väsendtligen blir ett preussiskt parlament, kommer det att bero, om den sachsiske konungen öfverbufvud får behålla något inflytande på sitt lands armåväsende. I Wien har fredsslutets bestämmelser, såvidt de hittills äro kända, väckt det obehagligaste uppseende: man inser der, att Sachsen numera, trots den omständighet, att landet har en egen dynasti, är att betrakta såsom preussisk provins. När de militära vilkoren äro af denna art, är det icke otroligt, hvad Berliner Börsenzeitung berättar, att Sachsen väl får behålla sina egna diplomatiska representanter i utlandet, men att instruktionerna för dessa först skall framläggas för preussiska regeringen till genomscende. En svårare och ilängden mer ohållbar ställning kan väl svårligen tänkas för ett lmvräntkonungarike, och det torde väl snart göras en ända på densamma genom sachsiska folket sjelft, i hvars intresse det numera ligger att blifva sitt speciella skenkonungadöme qvitt och blifva införlifvadt i Preussen. Det följer af sig sjelft, att Preussen och det ca Pardtiet i Tyskland skola följa hvarje konung Johans rörelse med yttersta misstro, hvaraf hans belägenhet måste blifva ytterligare pinsam. Redan nu srägar Kölnische Zeitung: . Hvarför har icke Sachsen blifvit fullständigt förenadt med Preussen, då detta likväl skulle varit den lyckligaste lösningen för sachsiska folket? Sachsiska dynastien har icke kunnat besluta sig för detta offer. Man kan tvärt om vara öfvertygad, att den nu återvändande sachsiska konungafamiljen skall vara lifvad af den mest glödande åtrå att befria sig från denna underordning under Preussen genom bistånd af Österrike och Frankrike, ja, i nödfall, af sjelfva afgrunden. Men just på grund deraf bör Sachsen aldrig mer sättas i stånd att göra gemensam sak med Preussens fiender?. Det har väckt stort uppseende, att preussiska regeringen, oaktadt amnestien, återupptagit processen mot den bekante medlemmen af det förra oppositionspartiet i deputeradekammaren, hr TIitesten. Man skrifver detta på justitieministern grefve Lipnes räkning och hoppas, att denne, känd för sin förföljelseoch processlusta, skall utträda ur kabinettet i sällskap med alla sina kolleger, med undantag af grefve Bismarck och krigsministern v. Roon. Den bekante ledamoten af preussiska herrekammaren, hr r. Kleist-Retzow, hvars sjukdom i ett föregående nummer omtalades, har följt sin namne och opinionssrände, vicepresidenten v. Kleist, i graf ven. Hr ov. lleist-Reteoio dog den 19 dennes i kolera. Det reaktionära partiet förlorar i honom sin egentlige anförare, och Kreuzzeitung en af sina flitigaste medarbetare. AA Se ar Sr a AR AR Aiii —ö—

26 oktober 1866, sida 2

Thumbnail