Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 3

Landsorten. Wenersborg. Rörande skaryskyttefanans ofverlemnande, hva om vi förut berättat, meddelar Wenersborgs Tidning sistlidne Tisdag följande: Vid skarpskyttarnes ankomst hit sistlidne Söndag uppställde de förenade kårerna sig invid banhallen, derifrån de, företrädda af sina musikkårer. marscherade Edsgatan fram till Torget. hvarest a2jordes halt midt framför plantaget. En nästan oöfverskådlig folkmassa fyllde detta sednare och torget. Sedan kårernas befälhafvare kommendevat ,.skyldra gevär! framträdde fru Ida Bergman, född Mankell — syster till den om skarpskytteidcen och militärväsendet i allmänhet så högt förtjente kapten Mr ikell — och, förande baneret i handen, öfverlemnade detsamma till kåren i ungefär följande med klangrik och säker stämma framsagda uppmaning: Ocgennyttiga sträfvanden och uppoffrande nit för ett ädelt mål tillvinna sig alltid aktning och ympati. Såsom ett uttryck af dessa känslor öfverlemnar jag nu å Wenersborgs damers vägnar denna fana åt eder. Det sker med den hjertliga önskan, att den måtte blifva ett band, som allt astare förenar er med hvarandra, och att hon måtte få bäras i spetsen för allt talrikare och djupare leder. Uppfylles denna vår önskan, då kunna äfven vi glädja oss åt att i vår ringa mån ha verkat för skarpskytteideens höga mål: hemmets trygghet samt vårt älskade fosterlands sjelfständighet och ära. Fru Bergman var vid tillfället omgifven at de damer, som jemte henne haft det maktpåliggande bestyret med samlande af medel till fanan och densammas fårdigande. Fanan emottogs af wenersborgskårens vice kompanichef magister J. Lindblad, som dervid med kraftig och manlig röst tackade för densamma. Till stationsinspektor vid Lilleskog har blifvit förordnad baron C. J. Fleetwood. Om ångbåten Dalsland berättar Wenersborgs Tidning: Denna på varfvet å Sikhall byggda ängare, om hvars konstruktion m. m. omnämndes för några månader sedan, utlöpte från nämnda varf klockan 3 i Måndags eftermiddag, i närvaro af många resande från Wenersborg och allmoge. från angränsande trakter. Bogserad af den lilla elf-ångbåten .,Carl anlände ,,Dalsland till Wenersborgs brygga i Tisdags på förmiddagen. Handlanden i Wenersborg hr Joh. Larsson, som förbundit sig till att vid medio af November leverera fartyget till bolaget, har således med heder löst sin förbindelse. Maskin lärer komma att i fartyget insättas vid Lindholmens varf — propellern r redan införd på sin plats. — ersund. Jemtlands kommunikationer. Man läser i Jemtlands tidning: Det må då erkännas, att penningen, öfver hvars ringa tillgång man här å orten en tid haft mer än ranligt godt tillfälle att beklaga sig, nu stigit något i värde i förhållande till andra varor. Man säljer nemligen nu vackert kornmjöl till 1: 50, samt potatis till 3 rdr pr tunna: för andra sådana varor ställa sig priserna i proportion härtill, utom för smör, hvarå tillgången är mindre, sedan man utskickat från orten temligen betydliga partier deraf, och hvilket med anledning häraf håller sig i det gamla priset 10 rdr. Detta prisfall på ortens flesta produkter är väsendtligast en följd af pönningbristen, men äfven af den ökade tillgång på. dessa produkter, sistförflutna sommars gynnsamma väderlek framalstrat. Hade vi lätta kommunikationer med kusterna och sålunda billig transportkostnad dit, skulle orten i år kunnat ganska lätt ha afhjelpt till största delen den rådande och mycket öfverklagade penninzbristen endast för hvad den eger i potatis. Skörden af denna jordfrukt har nemligen i år varit så rik till mängd och så utmärkt till beskaffenhet, att man endast i Stockholm: deraf skulle helt säkert kunnat afyttra ganska respektabla partier till höga priser. Hösten i år har ock varit synnerligt lämplig för en sådan export; men huru man räknat, har man ändock ej kunnat komma till annat resultat, än att efter afdrag af transportkostnaderna, sådana de nu måste utgöras, potatisen kommer i lägre pris, utförd till annan ort, än hvad vår orts brännerier ha betalt, nemligen 3 rdr pr gammal tunna, och såJunda har man funnit exporten omöjligen löna sig. I Stockholm lärer den der vanliga potatistunnan, 24 kappar, under hösten betalts med 9 rdr. Hade vi haft så stäldt med kommunikationerna till hufvudstaden, att transportkostnaden dit eller till kringliggande delar af landet för en tunna potatis belöpt sig till cirka 3 rdr, till hvilket pris de flesta med sjöfartseller jernvägskommunikationer försedda städer och orter helt säkert kunna få sådan transport verkställd, så hade det potatisparti Jemtland i år kunnat exportera, tvifvelsutan inbringat orten minst en half million rdr umt. Detta, med tillägg af inkomsten för andra exportabla produkter från orten, skulle ha upphjelpt våra finanser våsendtligt. Derför är det med längtan och hopp vi motse den tid, då en jernväg skall förbinda vår ort med den öfriga verlden. Förrän detta inträffar har man föga att vänta af Jemtland, som likväl odisputabelt är ett godt land, hvilket flertalet af år visat sig ge goda