Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 2

N. Wickman ansåg att man nn, efter, förberedande rådplägningar, kommit till tt godt förslag, då Delsjöarnes vatten vore utnärkt och hade andra stora fördelar. Hr Berger motiverade sitt bifall till det ifrågaarande förslaget. . Hr Hedlund ansåg det vara en särdeles lycklig omständighet, att Göteborgs stad så i sin närhet igde en vattenbassin af den rymd, den höga beägenhet och det utmärkta vatten, som fallet är ned Delsjöarne. Den enda farhäga, som tal:n i lenna sak hyst, har rört vattenti gens tillräckighet. men då sakkunnige män deribland k viten Richert, som sjelf hyst enahanda fruktan — m förenat sig om den mening, att vatteniörrådet vore åtminstone för den närmaste framtiden tilläckligt, så tvekade tal:n ej att gifva sitt ja till let föreslagna momentet i kom:s förslag. Vid framställd proposition bifölls förslaset, dervid hr C. D. Lundström anmärkte itt han icke deltagit i beslutet. 3:dje momentet lydde: Att de för detta företags utförande nöliga medel mot stadens garanti upplånas. Hr Renström ansåg att det skulle blifva mycket vårt att erhålla ett sådant lån i dessa bi ler, och föreslog nedsättande af en kommi borde uppgöra förslag till den upplåning, som i kommer för så väl denna, som andra nödiga utgifer. Dr Dickson ansåg orden ingenting annat innera, än en princip, nemligen att de medel, som när erfordrades, skulle upplånas; och delade i öfrigt hr Renströms åsigt rörande en kommitå uppgörande af förslag till lån. Hr Hedlund hyste inga farhågor för möjligheten för staden att erhålla medel på goda vilkor, men ansåg denna sak tillhöra Drätselkammaren. Hr Plulipsson yrkade, att orden mot stadens garanti skulle utbytas mot-af stadenDen tredje punkten antogs med den af ar Philipsson föreslagna förändrade lydelse. 4:de momentet lydde sålunda: Att en hygonadskomita af fem personer tillsättes genom val af stadsfullmäktige, åt hvilken uppdrag lemnas: att i huf: saklig öfverensstämmelse med det af öf löjtnant Leijonancker uppgjorda förslag utföra anläggningsarbetena på det för staden förmånligaste sätt; att åi stadens vägnar träffa de öfrerenskommelser om de jordafsöndringar, expropriationer, skadeersättningar, material-leveranser och arbeten, som i och för vattenledningen kunna ifrågakomma; att under byggnadstiden förvalta de qvarnlägenheter och andra egendomar, som för rattenlelningen behöfva staden genom köp ellen expropriation tillrinnas; att vid hvarje drs slut för revision framlägga redogörelse för sin förvaltning, med dtfoljande räkenskaper, samt att till stadsfullmäktige inkomma med förslag till reglementariska stadganden för vattenledningens begagnande, afgifters utgörande m. nn. Öfverläggningen härom öppnades af prof. E. v. Schoultz, som förordade öfverstelöjtnant Leijonanckers förslag till vattenledningens utförande. — : Ansåg emellertid slitandet af den tvist, som här förelåge mellan hr Leijonancker och kapten Richert, böra öfverlemnas åt den blifvande komitöen. Hr Hedlund förordade bifall till komiterades förslag, med den förändring att orden: ..i hufvudsaklig ötverensstämmelse med det af örverstelöjtnant Leijonancker uppgjorda förslag — ersattes af orden: ,i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kapiten J. G. Richert uppgjorda förslag — till stöd för hvilken åsigt tal:n anförde de skäl, som af kapiten Richert blifvit anförda och hvilka synts honom ej hafva blifvit vederlagda. Hr J. Lindström ville väl att öfverstelöjtnant Leijonanckers förslag skulle läggas till grund för komiterades arbete, men att d borde ytterligare utreda saken och sedermera inkomma till stadsfullmäktige med yttrande. Hr Berger yttrade sig i samma anda som hr Lindström, och Ordföranden förordade tillsättandet af en särskild komitå utaf teckniske män för tvistefrågans slitande. Sedan flera talare yttrat sig i ämnet och diskussionen först efter kl. 3 var slutad, åtskiljdes stadsfullmäktige för att sammanträda åter kl. halt 6 e. m. — D:r C. v. Bergens föreläsning sistl. gärdags afton afhandlade den parsiska verldsåskådningen, sådan den finnes bevarad i de ännu återstående delarne af det lefvande ordCLend-AÅresta — hvari religionsstistaren 2oroaster nedlagt sin visdom. Tal:n omnämnde denne i viss mån mythiske personlighet och sysselsatte sig derefter med zend-lärans kosmogoni och dogmatism, båda stående i det närmaste samband med de naturförhållanden, hvari Parserfolket, en utbruten gren af Arierna, lefde, å ena sidan ett sydländskt berglands yppigaste växtlighet och skönhet — å den andra slättlandet med dess öknar. Motsatserna träda här skarpt emot hvarandra, och så inträdde i folkets föreställningssätt denna skarpa dualism, striden mellan ljus och mörker, det onda och det soda, Örmuds och Ahriman, som utgör hufvudmomentet i Zend-Avestas lära. Dock skall, enligt denna lära, det onda ej för evigt segra. Etter genomgången reningsprocess, derunder ärtusendens qval samas uti 3 dagars lidanden, skola de förtappade menniskosjälarne återupptagas till jusets rike och Ahriman sjelf — mörkrets surste — söka nåd hos den fader, från vilken han utgått.