det också. — Sir, fortsatte han, — jag vill gifva er en beställning. Jag bugade och bad honom sitta ned. — Mr Robson, sir, sade han, upptagande ett papper ur sin ficka, — jag är en märkvärdig man. Jag söddes nära Boston och började min lefnad med att sälja svafvelstickor. Jag eger, i detta ögonblick, en million dollars. Jag bugade mig åter och sade att det gladde mig att höra. — Sir, fortsatte han, — hur jag förtjenade denna million — hur jag, från att sälja svafvelstickor, kom att springa ärenden, sköta en bod, handla med tobak, bomullstyger, säd och socker, och hur jag blef hvad jag nu är, skall ni allt finna uppsatt på detta papper. Sir, det är ett mycket märkvärdigt förhållande. Jag svarade att jag icke betviflade det men att jag icke riktigt kunde inse hvad jag hade att göra med ifrågavarande sak. — Sir, sade min kapitalist, — ganska mycket. Jag önskar, sir, att föreviga mitt namn. Ni ha en mycket vacker sak här i Rom, — en pelare med en procession, som slingrar sig omkring den ända upp, och en figur i toppen. Jag tror ni kalla det Trajans kolonn. Nu, mr Robson, sir, önskar jag, att ni ville göra mig en precist likadan — samma höjd, samma omfång, och hvad det kostar betyder ingenting. Ni skall framställa min bana i alla mina olika yrken slingrande sig omkring pelaren, börjande med den lille gossen, som säljer svafvelstickor, och slutande med en figur i kroppsstorlek af mig i toppen, med ena handen på bröstet och den andra under rockskörten. — Duger inte! duger inte! skrattade en chör af tviflare. — En påtaglig dikt, hnobson! För bra att vara sann,