Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1866, sida 1

en sista skäl för kejsaren och till gudarnes ära. År det nu slot? flämtade professorn. -— Ja, Apelles! Sibyllan har talat. Han sprang upp och svängde sin paraply hotande framför mig. — Bekänn! utropade han. — Ned på edra knän och bekänn straxt, hvar ni läst allt detta! Nämn boken, författaren, utgifvaren och priset! Berätta allting på ögonblicket, ni bedragerska, vid dödsstraff! — Jag har ingenting att berätta, svarade jag lugut. — Osannt! Ilvar har ni läst det? Il. vem har skrifvit det? — Ingen. — Har ni diktat det? — Ingalunda. — Ingenstädes — ingen — ingalunda! Sfinx! Vidnnder af förnekelser! Tala och var begriplig; Om du hvarken har läst eller diktat dessa ting, hvarifrån har du då din kännedom om dem? Inspiration. — Prat! Prat! Prat! — Som ni behagar, mein professor, — svarade jag lugnt småleende. — Är teckningen slutadProfessorn kastade bort sin paraply och återtog sin plats vid min sida. — Allvarsamt, meine Schliilerinn, — csade han, — jag önskar veta hemligheten af er lårdom. Jag vet er vara en förtåndig ung qvinna och en mycket försvarlig målare; men en lärdi kjortlar, ,, mörkt, djupt, skönt blått. Bah! det är omöjligt. OÖE Under öfver alla under! Apelles citerar Byron.