Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 3

Sverge om Emigrationen. Under denna rubrik lises i tidningen ..Den Svenska Amerikanaren följande värdiga svar till en ins:e i Aftonbladet: En författare S..... föreslår i Aftonbladet, ,att rikets ständer måtte -— om ock i elite stunden — anslå en summa för att dermed från Amori föra svenskt folk, som äro är r blifvit olyckliga, nödställda och vilja återvända till fäderneslandet. Dessa besvikna, fattiga och olyckliga stackare, födda i rikets olika landskap, skulle säkert med sina berättelser om ,guldlandet och dess verklighet här hemma blifva de aldra kraftigaste och mest trodda predikare mot hågen att besinningslöst och hoptals draga bort till nya verlden, och sålunda skulle då det folkfattiga Sverge för några tusen rdr, utgifna under några år, troligtvis ej blott återvinna många förlorade söner, men säkert rädda hundradefaldt flera från den riksförderfliga utvandringen från vårt folktoma lands Art. författare S. kunde hafva sparat sig dessa bekymmer om Sverges ,förlorade söner i Amerika. Hvarje person, som beger sig till ett främmande land, stöter naturligtvis, såsom obekant med språk, seder och förhållanden, på svårigheter i början, men allt efter som han blir förtrogen med de förra, försvinna de sednare den ena efter den andra. Då man vidare betänker att nio tiondedelar af folket som utvandra äro jordbrukare eller handtverkare, som alltid lätt nog kunna få arbete och dervid förtjena så mycket att de, i jemförelse mot det lif de fört i Sverge, kunna anse sig hafva kommit i Kanaans land, torde, äfven förutsatt att, hvilket vi högeligen betvifla, anslaget blefve beviljadt, denna rikets ständers frikostighet icke komma att antagas af någon enda af de ifrågavarande personerna. IIxad den öfriga en tiondel beträffar, så äro visserligen för dem svårigheterna större än för handtverkaren och jordbrukaren; men vi våga påstå, att om de ega tålamod, ihärdighet och djerfhet nog att taga i med hvad som helst, äro utsigterna för dem lika så stora som i Sverge att komma på grön qvist, ehuru man måhända här får pinas litet värre för att komma till detta önskvärda resultat, än i Sverge. Hafva de återigen icke de egenskaper, som fordras för att bringa sig upp här, 84 sakna de dem väl äfven för att bringa sig upp der hemma i Sverge, och det kan då vara lika godt hvar de besinna sig. Men vi betvisla att det af kärlek till den fattige utvandraren som 5. uppmanar till ett så ädelt företag, det är snarare af fruktan för det frihets-lif, det oberoende, som har börjat visa sig hos den svenska allmogen och som kräfver sin naturliga rätt — och ja mera denna allmoge genom utvandringen kommer i berörivg med detta land, ju mera bos de hemvarande denna för den gamla aristokratien så vämjeliga och farliga ande. Sverges riksdag har gjort mycket föl