Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 3

dess folk de sista åren, vi veta och erkänna det — och i våra ögon framstår det kära moderlandet likt en skön diamant ibland de öfriga Europas länder; men ännu återstår mycket att göra. Stanna ej på halfva vässa, ortsar med det ädla verket! I stället för penningar till att hjelpa hem svenskar härifrån — gifven dem som äro hemma samma rättigheter som vi hafva här — erkännen den stora sanningen att den, som med ett ärligt, fast simpelt, arbete förtjenar sitt bröd, är af mera värde och förtjenar större heder och lika stora rättigheter som oduglingen — landets kräfta — den der blott är upphöjd och näres i sin prakt genom andras svett och möda — erkännen och gören gällande den ytterligare sanningen att mannens egen förtjenst och ej hans börd förädlar och upphöjer honom. Låt landets tunga och börda falla lika på alla enligt den förmåga de hafva att bära dem, då skolen I bäst befrämja emigrationens upphörande, ty då skola edra söner stanna i det hemland de så högt älska och, fastän med mera möda än hvad som här behöfdes, fortfara att odla den jord, på hvilken deras fäder trampat.