447 11 — 0 Å111L DdbvåL,j, OUTER 11 mans förstånd likväl rådde med en yttre jelsbeherrskning, som sällan svek honom. ngen sjelfbiografi — sannt tecknad — kulle vara mera lärorik; men ingen anvan än han sjelf har kunnat genomskåda lenna själ, med dess på en gång djupa grunder och solbelysta höjder. Men troigen har ej ens han sjelf gjort det, ty få ro de, som hafva mod att anställa en ätt allvarsam sjelfpröfning. Endast ganska få af Almqvists närmare ;ckanta hafva känt de mörka skuggorna hans karakter, men de som det gjort dafva bäfvat tillbaka för den syn, som mött lem. Inom sin familj var han alltid lugn, änlig och godhjertad. Icke underligt då, utt många personer finnas, som aldrig veat tro på möjligheten af de hemska brott, om vållade hans landsflykt. Och dock ro de obestridligt verkliga. Man må söka kifva dem en urskuldande förklaring; men nan må aldrig söka förneka dem. Af en person, som varit Almqvists barnlomsvän, har den som skrifver detta hört, utt han, såsom 12 å 13 årig gosse, med tt vänligt och allvarligt lynne, drog sig selst undan kamraternas lekar, gick ut i kogen och satt långa timmar drömmande id sjöstranden. — I en sednare epok af itt lif blef han medelpunkten i en krets, om svärmade för en återgång till naturifvet, och var bland dessa anhängare förenål för stor beundran. Så stiftades Manremsförbundet, hvars uppgift var att i Vermlands skogar grunda en koloni, der war och en skulle deltaga i det kroppsiga arbetet. Detta skedde också, och här efva ännu damer, hvilka buro vatten, skurade sina golf och mjölkade sina kor mder detta herdelif. Men den ene efter len andre troppade af, och slutligen följde Umqvist sjelf efter. Manhemsförbundets nysterier hafva sedermera blifvit af Almtvist offentliggjorda i hans ,, Monografi. — Det var vid återkomsten från detta Vermandslif, som Almqvist började sin pedasogiska verksamhet, först såsom lärare vid Jarlhergs krigsakademi och derefter såsom örst lärare och sedermera rektor (år 1829) rid den af Lefräån, Hartmansdorff, J. Harelius m. sl. grundade Nya Elementarskoan i Stockholm. Det tiotal af år, som härefter förflöt, var hufvudepoken för Almqvists litterära verksamhet. Det var härunder de spridda )anden af , Törnrosens bok utkommo, emte en mängd arbeten af pedagogisk urt: i räknekonst, i geografi, språkläror ör flera språk m. m. Det var nu han zrundade det rykte, hvarefter han tydligen träfvade, att gälla för ett universalgeni, n berömmelse, som hans anhängare Yntet igonblick tvekade att egna honom. En vändpunkt i hans lif synes hafva nträdt i och med hans prestvigning 1838. Itt ögonvittne har velat, vid denna handing, se i Almqvists blick ett uttryck af nörkt, demoniskt hån. Det var året dervå den skrift utkom, som väckte så stort mppscende och som födde en hel litteraur efter sig, nemligen novellen ,,Det går un Det fria äktenskapets id6, som Almqvist vär i novellform utkastade, ansågs strilande mot ej blott religionen, utan ock edligheten, och deraf uppstod en i sitt lag ytterst märkvärdig juridisk procedur, lå Almqvist inkallades inför Upsala domapitel. att stå till rätta för sina satser. Ian var till en början mycket orolig härör, men en lärd vän gaf honom anvisning ;å en af de gamle kyrkofäderne, hvars uktoritet kyrkan aldrig bestridt, och ur wilkens skrifter Almqvist vann stöd och örsvar för sina meningar. Han afgaf nu in försvarsskrift med öfvermodigt trots, ch kunde ej fällas. Men han lemnade dock derefter sin plats id nya elementarskolan och egnade sig deladt åt skriftställeriet. Det var, om i ej misstaga oss, vid denna tid han jorde en resa till Frankrike, föranledd erskildt af ett uppträde med A. Blancke, vilket hörde till den tidens skandalkröika, och dervid Almqvist spelade den äliga rollen. aterkommen till fädernesandet, bodde han en tid i Jönköpingsrakten, derunder han med dåvarande utifvaren af Jönköpingsbladet, Sandvall, inedde storartade förläggareplaner, hvilka orde hafva icke minst bidragit till Sandalls ruin och dermed följande brottsliga lltag. Härunder utkommo af hans hand land annat romanen ,Tre Fruar i Småund. Almqvist återvända till Stockholm och lef fast medarbetare i Aftonbladet för tteraturafdelningen, en verksamhet som an äfven ville utsträcka till den öfriga ressen, för att kunna, såsom han yttrade, töfva en opartisk kontroll öfver den svenca litteraturen, en kontroll, som i grunen åsyftade att förherrliga hans egna erk på alla andra författares bekostnad. onung Oscars välvilja skaffade honom latsen såsom regementspastor vid Lifeäringsregementet 1846, en sinekur cänkt åt skriftställaren, men som bedde den höge gynnaren föga glädje. Det var sommaren år 1851 som det hemå mordförsök inträffade, hvilket bragte la landet i bestörtning. Den som skrifr detta, träffade A. under hans rymng, men anade då icke hans ärende, enom listiga manövrer lyckades han i öteborg erhålla ett inrikes pass och derter i Halmstad ett utrikes. Han hade ock ej lemnat Helsingbor MA a