Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1866, sida 1

framtiden, tillgrep hon genast doktor Marcos förbud och bragte mig till tystnad. Dag efter dag, ehuru mycket långsamt, gick mitt tillfrisknande framåt. Min tid förflöt i ett slags passiv matthet. Sittande uppe i sängen, eller understödd af kuddar i en ländstol, var jag nöjd att betrakta Goody vid sitt arbete, eller låta mina ögon öfverfara arabeskerna på väggen, utan att knappast tänka på någonting. Då jag blef starkare, började emellertid mitt sinne mera sysselsätta sig med det förflutna och närvarande, och den gamla ständiga känslan af oro återtog sitt välde öfver mitt hjerta. Jag längtade efter verksam sysselsättning. Jag kände, att min första häftiga sorg var öfver, men att tröstlöshet och ledsnad för alltid återstodo mig. Min unge läkare, som gaf noga akt på hvarje symptom, kom till mig en morgon med en paket böcker under armen. — Hvad har ni der, doktor Marco? frågade jag. — Någonting nervstyrkande, signora, svarade han. — Edra tankar behöfva näring, liksom er kropp behöfver styrkas. Jag tackade honom och öppnade paketen. Der funnos sir Joshua Reynolds Afhandlingar, Lessings ,,Laocoon på tyska, Schlegels ,,Bref öfver Konsten, också på tyska och Viardot om ,,Les Muses dItalie. Alla handlande om konst! Jag var förvånad och sade: — Detta är ett besynnerligt val, doktor Marco. Edra böcker äro alla öfver samma ämne. Hur kunde ni veta, att det ämnet skulle intressera mig? Han rodnade upp till hårfästet. — Jag — jag visste icke — jag märkte icke, signora, stammade han.