— Goody — hur mycket penningar hafva vi qvar? Hvarpå Goody glädtigt svarade: — Åh, öfverflödigt, min älskling. Nära tjugufem pund. Nära tjugufem pund! Jag tillslöt åter ögonen och försökte att tänka på hur mycket vi gifvit ut, innan jag förlorade mitt minne, men detta var en anstränguing, hvartill jag var alldeles oförmögen. Jag försökte sedan beräkna hvad våra utgifter i Civita Vecchia kunde stiga till, men med lika liten framgång. — Der hafva vi doktorn, som skall betalas Goody, inföll jag. — Det kan inte bli mycket, sade hon. — Han har ju skött mig en månad? Goody medgaf det motsträfvigt. — Och besökt mig dagligen, förmodar jag? Goody medgaf det också. (Lorts.)