Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 3

ag hastigt att tänka på den andre herrn, som jag sett i rummet aftonen förut, och frågade Goody hvem han var. — Den andre herrn, mitt lam? sade hon förvirrad. — Hvad menar ni? Hvilken herre? — Han lemnade rummet just då jag vaknade, svarade jag. — Han stod vid brasan, med ryggen mot sängen. Säkert vet du hvem jag menar! — Hm! Hur såg han ut? sade Goody, lutande sig öfver elden. — Jag vet inte. Det var skumt, och han gick genast. Är han doktorns medbjelpare? — Doktorns medbjelpare? upprepade hon. — Ja, naturligtvis. Ja, ja, mitt lam, nu kommer jag ihåg. — Det var då medhjelparen? — Sade jag inte det nu? Men, Gud bevare er, ni vet ju att ni inte får prata. — Godt, säg mig en sak — hvad heter doktorn? — Hvad han heter! Store Gud, mitt lam, jag kan inte komma ihåg deras utländska snack. De kalla inte ens buljong, buljong, eller hafresoppa, hafresoppa --de stackars hedningarna! Jag är sannerligen ibland färdig att falla ned på mina knän och tacka Gud, att jag inte föddes bland dem. Hvad han heter! Nej, nej, det kan jag inte säga, men här är hans kort. Kanske ni kan komma underfund dermed på det sättet. Jag såg på kortet, som hon höll framför mig, och liste — , Giorgio Marco M. D. Derefter låg jag stilla en lång stund ty mina tankar gingo mycket långsamt Då jag åter talade, var det för att säga