Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 2

rekta skatterna icke äro i tilltagande, utan tvertom. Att åter tillökningen i de indirekta skatterna måste utgöra det säkraste bevis på landets förkofran lärer svårligen kunna förnekas. Vi taga oss friheten i detta hänseende ur kommerskollegii berättelse för år 1860, för hvars innehåll vi i slutet af förlidet år redogjorde, återkalla i minnet huruledes tulluppbörden, som år 1851 brutto uppgick till 7,982,829 rdr, år 1860 hade stigit till 13,421,981 rdr, äfvensom huru värdet af Sverges utrikes handel, som år 1851 uppgick till blott 82712 mill., för år 1860 uppskattades till 169 millioner rdr. Lägger man härtill att Rikets folkmängd på de sednaste 20 åren ökats med nära en fjerdedel och att, sådant oaktadt, Sverges spanmålsimport (produktion?), efter afdrag af importerad spanmållemnarettöfverskott i exportjaf vida mer än en million tunnor spanmål om året, då ännu för 10 år sedan spanmålsimporten stundom öfversteg exporten, så kan man göra sig ett ungefärligt begrepy om det enorma framåtskridande, som utmärker det sista decenniet. Att förbättrade kommunikationer utgjort en bland de mest verkande orsakerna till denna betydliga förkofran i afseende å landets välstånd, lärer svårligen kunna bestridas. Hen, då landet så förkofrats och statsverkets ställning är så god, hvarföre göra nya lån? hvarföre icke då hellre bygga jernvägarne med de öfverskott, som staten tid efter annan erhåller? Dessa frågor, ofta upprepade, kunna icke nog ofta besvaras. De hafva blifvit det vid våra riksdagar och det på ett sätt att äfven den mest konservative bort blifva öfvertygad om riktigheten af den för jernvägsbyggnaderna antagna upplåningsprincipens fortfarande tillämpning. Försvaret för denna princip återfinnes på mångfaldiga ställen i riksdagsförhandlingarne med talent framställdt.. — — — — — Efter att hafva härefter anfört några ord i ämnet utur 1854 års statsutskotts betänkande, yttrar samma blad: Vi anse dessa af 1854 års statsutskott anförda skäl, hvarför kostnaderna för jernvägsarbetena böra bestridas genom lån, som småningom amorteras, vara fullkomligen giltiga. Någon afvikelse från detta system bör alltså, enligt vårt förmenande, för den närmaste framtiden icke ega rum etc. Samma Stockholmstidning hade den 18 Juli 1861 företagit en granskning af riksbankens veckorapport den 28 Juni s. å., och deraf kommit till följande slutsats: , Vi anse dem (bankrapporterna) hafva uppfyllt en vigtig bestämmelse, om de kunnat bibringa alla våra lagstiftare den öfvertygelsen, att räntan för handelspapper nödvändigt måste frigifvas, såvida de svåraste allmänna och enskilda olyckor skola kumna förebyggas. Hvilken är, torde någon fråga, den tidning, som uttalat så sunda och riktiga åsigter? Tidningen var ,, Nya Dagligt AllehandaL. Samma blad har, såsom läsaren torde erinra sig, nyligen inbjudit Handelstidningen ,att ur D. A:s förflutna årgångar framleta när D. A. t. ex. i handelsoch näringsfrågan varit af andra åsigter än dem bladet nu förfäktar. . Vi trotsa vår kollega — fortfor Dagl. Alleh:a — att kunna anföra något enda yttrande mer än det vi sjelfva anmärkt och beklagat, nemligen ett referat af finanskomittens betänkande, som genom förbiscende inflöt i en af tidningens första årgångar. Vi hafva ej haft mycken tid att leta, för att återfinna ofvan anförda yttranden ur en årgång af Dagl. Alleh:a, hvilken vi kunnat tillfälligtvis ertappa. De visa emellertid tillräckligt att Dagl. Alleh:as ,,trots varit något obetänksamt. De utgöra ingenting mindre än motsatsen at hvad D. A. sedermera predikat, när bladet talat om landets ruin, vållad af vårt olyckliga finanssystem, hvari den utländska skuldsättningen och räntans frigifvande utgjort hufvudmomenterna. Vi äro nyfikne att se om Dagl. Alleh:a nu skall låtsas om huru dess utmaning blifvit upptagen. Staden och Länet. Landstinget. K. Befhde har meddelat fastställelse å de af innev. års landsting