Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 2

tlm icke erhölle öfver 20,000 rdr jemte ri möblerad våning. Derefter uppläste hr Dalman följande if honom för direktionens räkning förfatade promemoria, som tjenade till grund r diskussionen: Den af bankens direktion i London till aktiegarne sednast afgifna berättelse förutsätter, att, )aktadt banken har omkring Å 140,000 fastlåsta, leraf ända till 2 100,000 beräknas såsom förlust, banken icke desto mindre skulle kunna, utan tilljikadt kapital, d. v. s. utan mindre inbetalningar, fortsätta sin rörelse, såvida akticegarne såsom en förlust afskreive 5 af de å aktier inbetalda 25. Af detta tillkännagifvande måste dragas den slutsats, att direktionen anser hvarje aktie representera en tillgång, d. v. s. vara värd åtminstone l 20, äfven under förutsättning att 100, 000 skulle gå förlorade. Ofvanberörda förlust synes likväl sannolikt vara allt för högt beräknad och under alla omständigheter allt för tidigt. I förra hänseendet har direktionen lemnat tillförlitliga upplysningar, gifvande vid banden, att äfven med en särdeles låg ikning af de innehafvande säkerheternas realisationsvärde, bankens förlust icke borde komma att utgöra mer än omkring Å 69,000. Härigenom skulle, utöfver de af bankdirektionen i London beräknade Å 20 pr aktie, ytterligare tillgodokomma hvarje a af minst ( 1. hvarigenom således aktien blefve värd 2 21. Efter en alkyl — och den synes vara långt itrån öfverdrifven — tyckes det vara allt för orimligt att föreslå bankens akticegare eller så till sägandes tvurga dem att afhända sig sina aktier för ett betydligt lägre belopp. För allt fall måste den nuvarande tidpunkten vara den mest olämpliga för den, efter hvad det förljudes, ifrågasatta öfverlåtelse-transaktion. De fastställda kapitalen bero hufvudsakligen på realisationen at säkerheterna i Högbooch Gellivare-verken, tillsammans utgörande mer än 100,000 pund st. De förra eller Högboverken äro ännu icke ens utbjudna till ovilkorlig försäljning, och enligt borgenärernes beslut kan dermed ännu fördröjas åtminstone till nästa vår. Under tiden bör penningeställningen betydligt förbättras både i England och i Sverge, der man har anledning förvänta en temligen ansenlig spanmåls-export. Om således man kunde hoppas, att innan dess ett bolag kunde bildas för inköp af Högboverken till mindre än hälften af deras uppskattade värde eller omkring Å 70,000, blefve banken derigenom fullt betäckt för sina inteckningar i fastigheterna; och att det bolag, som för nämnda pris öfvertoge dessa verk, gjorde en god affär, torde lätteligen kunna beräknas. The Gellivara Company limited har just i närvarande ögonblick grundadt hopp att kunna rekonstrueras, och detta bolags skuld till banken förfaller dessutom icke förr än i Juli månad nä sta år, vid hvilken tid banken fördenskull möjligen blir i tillfälle att erhålla full liqvid. Man frågar om under sådana omständigheter det kan vara klokt och väl betänkt af aktieegarne att, utan någon tvingande nödvändighet, så till sägandes kasta yxan i sjön och göra betydliga je uppoffringar till förmån för ett annat bolag. Beträffande frågan om bankens upplösning, så vore äfven derför tidpunkten i hög grad illa vald, enär penningeställningen i Sverge f. n. är så beklaglig, att en forcerad indrifning af här utlånta 7 a 8 millioner rdr icke vore möjlig utan att derigenom föranleda icke blott många eljest redbara och solida affärsmäns men, utan äfven, som följd deraf, högst ansenliga förluster för banken, dess inveckling i en mängd konkurser med deraf följande tidsutdrägt och kostnader o. s. v. Men äfven om ett så förtvifladt steg icke vidtages, utan indrifningen kommer att ske successivt, lärer den väl ändock icke kunna verkställas på mindre än 2 å 3 år och med rätt stora kostnader för lagsökningar m. m., hvilka kostnader betydligt ökas genom de åtskilliga bankens tjenstemän för engagement under vissa år tillförsäkrade ansenliga aflöningar, de der kontraktsenligt måste betalas, äfven om banken upplöses. Under tiden vore aktieegarne beröfvade all vinst och kapitalet kunde i det närmaste anses vara dödt. På dessa i korthet anförda skäl synes det utan all fråga vara det klokaste och för akticegarne fördelaktigaste, att banken fortsätter sin rörelse och att direktörerna i Sverge få på eget ansvar besörja sådana affärer som omfatta här j landet befintliga industriella företag eller enskilda kreditoch låneansökningar, så att inga sådana affärer transigneras i London utan de svenska direktörernas tillstyrkande, samt att förvaltningskostnaderna för framtiden betydligt nedsättas ej mindre genom ett minskadt antal bankdirektörer i London och bankens tjenstemannapersonal derstädes, än äfven i Sverge. m. m., som vid en förändrad nisation må kunna söranleda till mera enkelhet och mindre utgifter. Man öfverenskom att dessa förslag skulle önskningsvis framställas för direktionen i London. Hr CGuilletmot ville hafva formuleradt ett förslag, som man kunde framgga för engelsmännen, hvilka gerna vilja veta hvarefter de skola rätta sig,innan de bestämma sig, men denna fråga, liksom en annan, att en person skulle afresa till London, för att söka ordna bankens affärer, förföll. De vid sammankomsten fattade beslut skulle genom protokollsutdrag, som notarius publicus dAubigne egde att uppsätta, jemte härvarande afdelnings-direktions förord ösversändas till direktionen i London. Under diskussionen framställde bland annat hr M. Marcus den frägan, om det ir sannt att förre verkställande direktören i Stockholm, hr Crump, fortfarande uppbär 1,000 2 om året i lön, fastän han är afskedad; men om den saken kunAa Stael halmeoedsvoltianen aj lamnA SCUn