Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 1

l I dag -genast. Den gamla qvinnan slog bestört ihop händerna. — I dag? upprepade hon. — Barmhertige Gud! det är hastigt. Ja, ja — i dag, svarade jag otåligt. — Hvarje timma, som jag dröjer här, är en tortyr för mig. Jag önskade komma åstad utan uppskof. Det kändes som förlusten af en enda minut vore oersättlig. Jag ville gått till London heldre än att vänta på tåget, om hon hade föreslagit det. — OO, att det allt skulle sluta så! klagade hon, vaggande fram och tillbaka på sin stol. — Mitt lilla lam, som jag så ofta haft på mitt knä! Ja, ja, mina få kläder äro snart inlagda. Hvad skall mr Churchill säga? Och miss Hilda sen? O, vi äro här i dag och borta i morgon. Hvar är han, min älskling? — Borta. — Han skall i alla fall underhålla er rikligen, mitt lam. — Jag ville icke taga emot ett öre af honom, om jag svälte ihjäl! utropade jag stolt. — Jag har ingenting behållit af hans icke en bok, icke-en juvel. Jag kan underhålla mig sjelf, Goody, och dig också. ( — Godt, godt, min engel, mrs Sandyshaft skall inte låta er göra det — — Mrs Sandyshaft vet ingenting skall aldrig få veta någonting af mig, afbröt jag. — Allt hvad jag behöfver, är att dölja mig längt borta, der ingen af dem någonsin skall se mig eller höra af mig mera. Fråga mig ej hvarföre! Du skall få veta allt omsider. Jag har blif vit grymt bedragen och förvillad — ne