Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 2

sympatier. I Kanada befarar man dag efter dag ett nytt feniskt infall, för hvars mötande milisen städse måste hållas under vapen, oaktadt England nu håller i Kanada icke mindre än 15,000 man reguliera trupper. Tillståndet i de britisk-amerikanska provinserna blir under sådana förhållanden nästan outhärdligt; också fortgår en stark utvandring, isynnerhet af handtverkare, från dessa provinser till Förenta Staterna. Kanada straffas på detta sätt hårdt för de sympatier och det understöd en del af dess befolkning egnade de konfedererade mordbrännareband, hvilka under kriget med Sydstaterna hade på kanadensiskt område utgångspunkter för sina ströftåg mot Förenta Staterna. Dertill kommer nu underrättelsen, att Förenta Staternas regering nedlagt processen mot feniska presidenten Roberts, som var anklagad för att hafva brutit neutralitetslagarne genom att anordna ströftåg mot de engelska besittningarne. Haradan sinnesstämningen i Kanada är, kan man bland annat inhemta af följande utdrag ur en skrifvelse från Ottawa: ,Kanadensernas tålamod mot feniernas stämplingar i Förenta Staterna är nu uttömdt. Den vi änlighet massan af amerikanska folket så öppet visar detta brödraskap af röfvare och mördare (sie!) är en stående hotelse och en oupphörlig källa till utgifter för de brittiska provinserna i Amerika. Huru linge detta skall fortfara har blifvit en brännande fråga: sannolikt skall man härifrån rikta till brittiska regeringen en allvarlig uppmaning att i Washington taga mått och steg, för att erhålla en bestämd garanti, att amerikanska medborgares stämplingar mot de brittiska provinserna må taga slut. — Helt annan är emellertid sinnesstämningen i de vestra delarna af brittiska Amerika, hvilka hafva föga att frukta af fenierna. Så t. ex. har en ledamot af kolonial-regeringen på Vancouvers-ön, Mac Clure, på ett möte i Victoria tillkännagifvit det vara kolonialregeringens afsigt att föreslå en resolution, som uppmanar brittiska regeringen att gifva Vancouvers-ön en af England mindre beroende ställning och bringa ett nytt reciprocitetsfördrag med Förenta Staterna till stånd; lyckas detta icke, vill man uppmana drottningen samtycka till öns förening med Förenta Staterna. I Boston har Charles Sumner, den bekante senatorn från Massachusetts, som under decennier varit slafveriets outtröttlige fiende och mer än de flesta andra bidragit till dess utrotande, hållit ett tal, i hvilket han anklagade presidenten för att hafva sökt tillskansa sig den lagstiftande myndigheten och inrättat statsregeringar i Södern, hvilk astå i motsägelse till den allmänna republikanska ordningen. Sumner förklarade det af kongressen uppställda författningstilläggets antagande som en ovillkorlig nödvändighet och ansåg högst betänkligt att lägga frågan om negrernas valrätt i Sydstaternas egna händer; hvarje neger, som visat sig unionstrogen, borde ock få åtnjuta full medborgarerätt. FörentaftStaternas finanser gestalta sig för hvarjefjmånad bättre. Under September månad afbetaltes på statsskulden 15 mil. dollars, hvarjemte statskassans valuta ökats med en betydlig summa. Lördagen den 22 September rasade på östra kusten af Newfoundland en storm, som föranledde många skeppsbrott. Bland de förolyckade fartygen var franska fregatten Niobe. Dagen derefter uppfiskades vid St Pierre öfver 150 lik af sjömän, som drunknat under stormen. Om explosionen i Port au Prince meddelar Moniteur: Den 12 Sept. kl. 4 om morgonen blef största delen af det qvarter, som skonades vid den sednaste eldsvådan, förstörd genom explosionen af 1,360 fat krut, jemte en stor qvantitet patroner, bomber och granater, som förvarades i arsenalen. Flera hus antändes, andra förstördes eller skadades starkt genom projektilerna, som nedfölio rundt omkring på betydliga afstånd. Franska generalkonsulatet, som läg vid hafsstranden, blef alldeles ödelagdt, men trots den stora fara, hvari generalkonsuln, grefve Mejan, personligt sväfvade, lyckades det honom med tillhjelp af sin personal och manskapet från tre franska kofferdifartyg, att rädda hela sitt arkiv. Olyckan kostade ungefär tio menniskor lifvet; omkring trettio blefvo sårade. Branden släcktes först följande dag. Orsaken till explosionen är ännu obekaut. Göteborg den 18 Okt. ÖA