Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 1

— Jag visste det, carissima, och tyckte att du gick bra igenom profvet — så vacker och så blek under denna krona af diamanter. Den är mycket tung — den gör min panna illa. Banhl! det är grannlåts straff. — Säg heldre ett straffs straff. — Ämnar du på fullt allvar säga mig, att du icke fann nöje i den hyllning, som slösades på ditt eget lilla jag denna afton? 4å sullt allvar. Uller i lord och lady Bayhams artighet? Icke det ringaste. Jag fann honom mycket tråkig och präktig, och henne så satirisk, att jag icke vägade öppna min mun i hennes närvaro. oo Likväl, min älskling, är du väl icke mer än en menniska, och jag tror icke att det någonsin funnits en qvinna, som icke tyckt om att vara väl klädd och beundrad. o— Jag tycker om att vara väl klädd för dig och jag tycker om att beundras af dig — och jag tycker om bådadera, derföre att jag älskar dig. År ni nu nöjd, min herre? Om jag icke vore mer än nöjd, svasade ban, — skulle jag förtjena att se dig bortföras ur mina armar af någon värdigare riddare. Men det var sannt, jag har fått veta någonting vigtigt i afton. Holford berättade, att lord Walthamstows boksamling skall försäljas på auktion i morgor och de fyra följande dagarna. Det ir n auktion, som jag icke gerna ville gå I mis 2 om. Vill du följa med mig, Barbasrin på mo sonen? 1 1 c