Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 2

sig fram, skulle hafva plats: ty då sade han sig vara viss om att få höra hurrarop, så att huset skulle skakas. I hela Petersburg tager man för girvet, att grefve Adlerhery med anledning häraf skall afca. AHA — hköreborg den 17 Okt. En bland de väsentligaste invändningarne mot en armborganisation grundad på principen af allmän värnepligt ligger i frågan: huru skall man kunna erhålla besäl till en stor armö, som här ifrågakommer? När den närvarande värnepligten, sfemärs-Perioden från 21 till och med 25 år, gifver oss en styrka af mer än 100,000 man, så skulle utsträckningen af samma lag under blott ytterligare 5 år, eller till och med det 30:de åldersåret, gilva oss en styrka af omkring 200,000 man, hvilken, utom allt annat befiil, skulle fva ej mindre än 2,000 kompani-officeAntag alt hvar och en ar dessa åtujöte en årlig lön af blott 2,000 rdr i medeltal, så erfordrades endast för denna del af befälet millioner rdr om året. Huru skall staten kunna bära en sådan utgilt? Staten kan det ic 1lÅ ke och bör icke göra det, men ändamålet kan vinnas i alla fall. Innan vi närmare angifva det sätt, hvarpå detta kan ske, bör man taga i betraktande hvad som verkligen erfordras af en kompanichet, för att med duglighet och heder fylla denna befälsplats. Den första egenskap, som han måste äga gemensam med hvarje befälförande, hv rje officer, är kraften och förmågan att göra sig åtlydd. Denna egenskap tillägnar man sig ej genom studier; den följer icke med börden, den vinnes icke med platsen — det ärr en ren moralisk egenskap, som dels är medfödd, dels kan vinnas genom sjelsbeherrskning och öfning af den kar al äfven men d specia samhet, hvilka utom Vida sinnesni moraliska kraften i allmänhet. tså uppfostran mycket skolan såsom upp skolan. are behöfver en be kallblodighet samt st mod. möta åter moralis en allmänna bildningsskolan, icke Här veramt alltså gsanstalt, ostrir fälförande äga: irvaro, (prösence dsprit), beslutfysiskt och moka egenskaper, ej förvärfvas i militärskolan, men hvilka alla studier tjena till intet. Vidare måste han ega 1 nenniskokänneblifva ej blott dom och humanitet, för at åtlydd. utan ock älskad afsin trupp. Tillsifvenheten till befälet är en ytterst vigtig sak, när det gäller krigets allvar. Slutligen måste han ega insigter i hvad I hans kall hörer. Och här först är det m special-bildningen möter. in de kunskaper, som erfordras att öra ett kompani — man eger ofvannämnda moraliska egenskaper, som icke Liras i skolan och icke framträda på kunskapsbetyget -— äro ganska lätt inhemtade, när man håller sig strängt till det praktiska ändamålet. De bestå helt enkelt deri, att kunna säkert föra truppen i enlighet med reglementets föreskrifter. fiiceren skall alltså kunna väl sitt reglemente och vara fullkomligt säker i dess tillämpning under alla förhållanden. Och denna kunskap är också det enda som i allmänhet återstår i behåll af hela vår officersbildning. Vi hafva talat med: ganska många offic färom, och de hafva uppriktigt bekänt, att de af alla studier hafva blott reglementet qvar, hvilket de för hvarje möte repetera, ganska besvärade när ändringar i de gamla föreskrifterna blifvit gjorda. Att studera krigsvetenskapen vidare, bryr man sig endast undantagsvis om. Ja, det torde vara ganska sällsynt att hos våra officerare på landsbygden finna någon annan mili ärisk bok än reglementet. Men till denna kunskap och denna öfning behöfvas inga årslånga kurser. Det hela är lrat af en man med energi och godt hufvud på några få veckor. Det repeteras också lätteligen under ett par tre veckors öfning hvarje år. Men icke skall staten aflöna en person med ett fullständigt lesnadsunderhåll för några få veckors tjenstgöring. Detta är ju en orimlighet, då han kan använda hela sin tid i öfrigt för egen räkning. Han kan ju t. ex. vara jordbrukare under 11 månader, för att den 12:te tjenstgöra vid sitt kompani. Sådant är ock det schweiziska milis systemet. Officern är egentligen näringsidkare, läkare, jurist, skollärare. Men han ter sig lös några veckor om året, för att egna sig åt militärtjensten, under hvilken tid han uppbär ett tillräckligt gage i tjenstgöringspengar. Till dem, som finna detta system odugligt, ställa vi den enkla frågan: hvad är slällnaden, ur milit synpunkt, mellan en jordbrukare, som är en månad om året kompanichef, och en kompanichef, som är a nn Sn TR — ra er? T At mir vara or slaf gvar