Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1866, sida 2

Staden och Länet. Hrr Stadsfullmäktiges sammanträde sisti. Tkhorsdag. Vi afsluta i dag redogörelsen för detta sammanträde. IIlr S. A. Hedlund anmärkte mot föregående talare, att han har all anledning antaga, det tillståndet inom de fattigare klasserna nu är bättre än förr, men denna förbättring berodde väsentligen derpå, att de åsigter vunnit framgång, hvilka nu påyrkade ytterligare förbättringar. När för ett tjagutal af år sedan åtskilliga personer här påallade kommunens medverkan till uppförande af våra första arbetarebostäder. så möttes de af samma invänningar, som nu göras, eller att den enskilta företagsamheten skulle dermed återhållas m. m Nu finnes dock ingen, som ogillar detta steg å kommunens sida, utan fastmer anser man jatt våra arbetarebostader verkat mycket godt. — i Icke heller har man försport, att de förlamat arbetarens håg att sörja för sig sjelf. Talzu ville ej att kommitterade skulle missföri stås i fråga om skildringen af de närvarande bosstaderna. Icke alla äro så usla, som vissa särskilt framlagda exempel, men det kan med vissjher sägas, att det näppeligen gifves en enda boI stad för den obemedlade klassen, som är sådan den bör vara, när man undantager de byggnader, I som blifvit fö ändamålet uppförda, dels af ett sällskap, dels genom en afliden välgörares rika i donation. Den allmänna regeln är, att arbetaren bor under de raste villkor, till en hyra. som medtager en alltför stor del af hans inkomst, men I erhållande ändock derför endast en kall, osund och otreflig bostad för sig och de sina. — Dessa j omständigheter äro så allvarliga, att kommunen ej bör tveka att skyndsamt ingripa till det ondas lathjelpande. I öfrigt omfattade tal:n gerna förslaget att söka åstadkomma en fond för utgifvande af byggnadsslan, en sak, som tal:n inom kommitåen lifligt fö ordat, ehuru öfriga ledamöter af kommitteen d semot hyst betänkligheter. Trodde ock att s banken skulle kunna på detta område uträtta mycket godt, utan att dermed utsätta sig för några risker. Alven vid nya byggnaders uppförande för kommunens räkning, trodde tal:n att man borde följa I systemet af deras försäljning, hvarigenom kapitaler frigjordes för arbetenas fortsättande, och anstog att det skulle varit mycket lyckligt, om de äldre arbetarebostäderna blifvit förvaltade efter detta system. Man skulle då hafva kunnat utsträcka dessa bostäder långt utöfver deras nuvarande antal. Hr Blomsirand ansåg intet vara vunnet genom kommitterades förslag. Hvad staden för arbetaren kunde åtaga sig vore gatuoch väganläggningar I samt dränering. De som mest behöfde passande bostäder vore de mindre bemedlade af medelklassen. Den enskilde har ännu icke förstånd att hushålla, men detta lär han sig genom de byggnadsbolag, som skola bildas. Ett bolag för ärbetarebostäders uppförande bör ej vara ett bolag för barmhertighet, utan uppstå derigenom, att hvar. och en deltagare inser att det är det mest vinstgifvande företag att uppföra sådane bostäder. Det blir då ej heller svårt att få arbetaren att deltaga deri. I stället för att uppföra arbetskaserner, borde hvarje familj ha en bostad för sig; så hade Romarne sitt eget hus, eller — som de kallade det — sin egen ,.insula eller ö, hvarmed de ville beteckna, att deras hem var skildt ifrån andras. — De, som ej ingå på kommitterades förslag, ha ett lika varmt hjerta som de. Må staden för arbetaren göra hvad den utan uppoffring kan. Saken vore ej genom Beredningens förslag så utredd, att Fullmäktige kunde bifalla detta. Talaren önskade derföre, att Stadsfullmäktige måtte uppskjuta frågan till dess Imätselkammaren inkommit med utlåtande öfver hr Blomstrands till densamma remitterade förslag. Hr O. Francke besvarade frågan, hvarför icke den enskilda företagsamheten i stadens grannskap uppfört ändamålsenliga arbetare-bostäder, med den anmärkning, att de personer, som der fått jord åt sig upplåten, erhållit denna på helt kort tid, hvarföre de varit nödsakade att skaffa sig den högsta möjliga afkastning, de derunder kunde få. — Om vi vilja höja våra arbetare till understödstagare, så nedsätta vi dem i stället. Och om nu staden skulle anlägga arbetarebostäder, huru skulle den i vissa fall bete sig? Om en hyresgäst ej kan betala sin hyra, så är den enskilde husegaren berättigad att säga: Ni flytt Men huru skulle staden i sådant fall göra? Skulle den köra hyresgästen ut på gatan? -— Så snart staden inträder som egare af arbetare-bostäder, blir den en fattigförsörjni Den kan icke panta celler vräka sina hyr Hr Philipsson upptog till besvarande den af ett par talare gjorda anmärkningen, att kommitterades framställning af arbetarnes belägenhet var öferdrifven och utförd med alltför sattig pensel, och ntygade, att nämnde skildring var grundad på verkliga fakta, dem kommittens sekreterare inhemtat, under det han i flera delar af staden gått från hus till hus, för att öfvertyga sig om arbetarnes belägenhet. Talaren hade i sin hand en skrittlig redogörelse för dessa sekreterarens vandringar, hvilken ensam uppgick till öfver 100 sidor. Den, för hvilken förhållandena visa sig i en god dager, skall det naturligtvis förefalla besynnerligt att man begär botemedel mot ett ondt, som icke finnes; men kommitterade hysa fortfarande den öfvertygelsen, att nya arbetarebostäder äro nödvändiga. Om, såsom man ej förnekat, arbetarnes nuvarande bostäder behöfva förbättras och ombyggas, samt hyresgästerna derunder måste lemna dem, hvar skall man då göra af dessa, om icke nya hus dessförinnan blifvit uppförde? — Ordföranden hade uppgifvit, att Stadsfullmäktige redan vid tvenne tillfällen asslagit ansökningar om upplåtelse af jord för arbetare-bostäder; men d båda fall voro ej jemförliga med det ifrågavarande, emedan det då gällde tvenne privata personer, hvilka för sin enskilda del ville draga reveny af det tillämnade företaget. Man har talat om att kommunen ej eger rättighet att till förmån för en viss klass beskatta hela allmänheten, men man har Göteborg den 13 OKt I —FUuvm — ——