Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1866, sida 1

— Hnk — stöd, blir under olyckan hastigt demoraliserad och förlorar förtroendet ej blott till sina anförare, utan ock till sig sjelf. Bitter som sinnesstämningen i Ungern för närvarande är, behöfver man dock ej befara något omedelbart utbrott. IIvarje innevånare i de österrikiska länderna känner med sig, att stillaståendets tid är förbi. Att ej gå framåt är att gå tillbaka; om ej kejserliga regeringen snart och beslutsamt inträder på en ny väg samt för alltid öfvergifver sin ärfda politik, skall ingen mensklig magt kunna rädda habsburgarne. I sjelfva Wien erkänna ochyttra redan många högt sin tro, att monarkiens upplösning är oundviklig, såvida icke en frälsande ande kommer, mägtig att omgestalta på ny grundval förhållanden, som icke kunna längre existera. Ungrarne känna detta ganska väl och veta, att de kunna afvakta tiden. Ehuru ibland dem finnes ett starkt och lifligt handlingsparti. är detsamma dock fullkomligt benäget att samverka med och understödja de moder ata, hvilkas ledare DealÄ ty alla inse de behofvet att hålla nationen fullständigt enig gentemot det kejserliga hofvets intriger eller hotelser. Sammankallas landtdagen, skall den otvifvelaktigt iakttaga samma politik af obetvingligt och lugnt motstånd som hitintills, tills Öster; ke gifver med Tyvskarne hafva onekligen rätt. å, att ungrarnes fordringar i vissa hänseenden icke låta förlika sig med monarkiens allmänna intressen. Men hvem kan vänta, att U. ngern, så länge misshandladt, skall offra sina egna igheter för monarkiens intressen, då med dessa intressen, under den närvarande styrelsen, ingenting annat menas än upprätthållandet af en stor armå och af en reaktionär politik? Ungern skulle vilja gifva med sig i några punkter, om det vore förviss it, att Österrike icke skulle missbruka sina fördelar. Men detta är hvad enhvar vet, att Österrike skulle göra. Den kejserliga regeringens största förbannelse är att hon alldeles förlorat sina undersåters förtroende. Upprepade handlingar af trolöshet och vanvett hafva vant dem att betrakta sa åtgärder med misstänksamhet och att icke släppa ur händerna något. som kan användas emot dem. De betrakta habsburgarne, såsom våra förfäder slutligen lärde sig betrakta stuartarne — såsom menniskor, med hvilka det är bäst att hafva öppet krig, då man med dem aldrig kan hafva varaktig fred. Detärlätt att inse hvad slutet på en sådan ställning måste blifva. ITALIEN. . Som man torde påminna sig undertecknade Victor Emanuel fredsfördraget i Turin; enligt ,,Provincia skedde detta på konungens serskilda önskan, , enär första impulsen till det stora nationalverket först utgått från denna stad, hvarföre äfven derifrån borde utgå den sista handling, som fullständigade detsamma. ,Italie skrifver: Den italienska fragan: Vi sätta dessa ord i spetsen för vär rtikel, emedan vi hoppas att skrifva den för sista gången, och att de hädanefter skola utstrykas ur den politiska diktionären. Man påminner sig den tid då JIetternich uttalade orden: AItalien är blott ett geografiskt begrepp. Diplomatiskt taladt, hade den. gamle statsmannen rätt: Italien existerade icke. Från 1847 till 1866 blef Italien en fråga och dertill en lefvande fråga. Italiens fullkomliga oberoende, sådantdet i dag förefinnes, är re sultatet af en så ihärdig önskan, att vil knappast något folk någonsin lemnat ett sådant exempel deraf. Efter en lång utmattning har Italien velat vara en nation; å är det äfven nu, och efter detta kunna, likasom hos andra folk, dess revolutioner endast vara vända inåt. Vi kunna till följe häraf slutligen yttra: ,,Sedan 20 år var Italien en fråga, från nu är det eu makt. Italienska regeringen har skickat trupperstill romerska gränserna, ,för att kunna vara säker om ett strängt utförande af Scptemberkonventionen och för att uppträda mot så väl revolutionära som reaktionära företag. Sker något i Rom, så skola således italienska trupper inrycka i påfvestaten för lugnets återställande, tills säkerheten blifvit betryggad: med andra ord: för att för kurian faktiskt bevisa, att den endast har att vänta räddning af Haliens goda vilja, samt till följe deraf vara angelägen om att komma till sullkomlig enighet med det nya konungariket. FRANKRIKE. Kejsaren och kejsarinnan gjorde den 5 dennes en utflykt till St. Jean-de-Luz, men återvände samma dag till Biarritz. Angående kejsarinnan Charlottes sinnessjukdom och den tröstlösa ställning i hvibken hennes gemål och den sak han reprasenterar befinner sig, råda numera inga illusioner eller förhoppningar äfven i de kretsar, der man varit så ifrig att i detta afseende framställa blomstermålningar. För att öfvertygas härom behöfver man ena Frances efter den olycklig: is sednaste besök i Paris. MarÅ skalk ines ansträngningar för att ätertaga pico äro icke gjorda för att rädda kejsar Aäorimiliuns snart ramlande tron, utan för de tullinkomsters skull, hv nika, såväl från denna hamn som från VeraCruz, äro pantsatta för de af Frankrike lånen. Härom skrifves: Lallt 4 Så lårer kej arinnan CHLIlotie hlaa te legraferat till sin gemål, då hon, efter flera samtal med kejsar Nayuleon, lemnade Paris och begaf sig till Miramare. Grämelsen öfver misslyckandet af det mexikanska företaget, för hvilket hon användt så mycken energi, och på — 1 2 mr pt 556 12