Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 2

motsatsen den andra att betrakta allt elände såsom sjelfförvålladt, en följd af lättja och liderlighet. Båda dessa omdömen vore lika falska, men viest är att de yttre omständigheterna utöfva ett betydot inflytande på en menniskas sedliga väsen. asom rikedom lätteligen leder till egoism och bjertats hårdhet samt njutningslystnad och slöseri, med oförmåga att sätta sig in i den torftiges belägenhet, så leder fattigdomen till slöhet, råhet och superi. Derföre heter det ock: , fattigdom eller rikedom gif mig icke. Vill man upphäfva dessa morali lyten, så måste man söka inverka på de materiella villkoren derför. Det är icke de friske, som behöfva hjelpas, utan de sjuke. För förbättrande af arbetarens äfven moraliska menniska, har man funnit i beredandet åt honom af bättre bostäder en mäktig häfstång. I Frankrike, England, Tyskland, Danmark, öfverallt har man med ifver ägnat sig åt användningen af detta medel till arbetsklasse:s höjande i fysiskt, ekonomiskt och andligt afseende. Det understöd, som man här af kommunen begärde, hvilket, rätt betraktadt, reducerar sig till en årlig utgift, motsvarande en del af räntan och amorteringen å ett lån, som borde för ändamålet upptagas i sammanhang med det lån, som erfordrades för vattenledningen m. m. — detta understöd skulle, enligt kom:s uppfattning, icke öka stadens utgifter, enär saken borde verka en motsvarande minskning i fattigvårdens utgifter, eller åtminstone förebygga deras stegring. Tänkom oss femhundra familjer boende i uselhet eller i sunda boningar; det är helt visst att den sjuklighet och deraf följande nöd, som i förra fallet påkallar fattigvårdens mellankomst, förer med sig betydliga kostnader, som icke ifrågakomma under den bättre elägenheten. Och denna besparing innebär en förmån för alla. Det är i öfrigt ej möjligt att vidhålla den principen, att ej besluta utg hvaraf fördelarne träffa alla samhällsledamöter lika. Om vi gifva 6,000 rdr till en skola, så är det de barn, som der åtnjuta underhåll, hvilka draga fördelen i första rummet. Detsamma gäller om utgifter för gator, för festiviteter, m. m. Tal:n hade en liflig tro på frihetens förmåga att bäst och rättast ordna förhållandena såsom de böra vara; trodde alltså att äfven på detta område den enskilta företagsamheten skulle varit tillräcklig, derest icke, märk väl, tingens ordning blifvit förut rubbad. Ilade i vårt land ej funnits lagar, som inskränkt det fria förvärfvet och utbytet; hade icke statens inkomster blifvit använda på ett ofruktbart sätt, så skulle vi ej se på våra gator de elä dets gestalter, som nu fordra extraordinära åtgä der. Just derföre att här på så länge ej funnits byggnadstomter för den enskilta företagsamheten, måste man nu gripa verket an genom en exceptionell åtgärd från kommunens sida. När ett räknefel är begånget, kan resultatet blott genom ett nytt räknefel blifva riktigt. — Oanmärkt bör ej lemnas att arbetsklassens besparade kapitaler, som ingått i sparbankerna, ligga i våra stenhus. Tal:n ogillade ej detta, emedan sparbanken måste tillse att dessa medel äro placerade så säkert som möjligt, men följden är dock att dessa medel ej äro tillgängliga för arbetsklassens egna bostäder. En annan talare hade framhållit nödvändigheten af kommunens ingripande från synpunkten af dess egen säkerhet, d. ä. ur den allmänna sundhetens synpunkt. Tal. vore dock ej rädd för att se den, äfven från kommunens sida, ur filantropisk synpunkt, enär han trodde att kommunen såsom persona moralis alltför väl kunde låta sig leda af samma höga bevekelsegrunder som den enskilte. Filantropiens mål vore alla samhällens högsta uppgift, och man borde derföre akta sig att håna densamma. Man har yttrat, att den af komiterade föreslagna åtgärden röjde ett drag af kommunism. Ej heller detta ord afskräcker tal:n, ehuru det här ej vore användbart, såvida man ej vill dit föra äfven lagstadgarne om fattigvården, m. m. Då man ofta detta ord användas mot de mest betigade sociala åtgärder, ville talaren en gång ör alla upplysa, att kommunism är egendomens nensamhet. Här finnes hvarken rik eller faty ingen säger något vara sitt, det hela till hör alla. Den höga religiösa stämning, som i kri stendomens första dagar kunde uppehålla ett så dant brödraskap, lärer dock ej vara möjlig för alla tider. Menniskans natur kräfver ock enskilt eganderätt. Denna sak vore alltså fullkomligt främmande för det här afhandlade ämnet. Likasom hvarje förbättring i de fattiga klassernas ställning är en besparing för framtiden, så skall hvarje uppskof dermed ådraga kommande slägten kostnader, som långt öfverstiga de utgifter, med ränta på ränta, som förbättringen nu kan medföra. Har man dröjt dermed intilldess ett samhälles dimensioner växt, så förmå ej ens de största summor afhjelpa det onda. Erfarenheten från Engiand lemnar slående och sorgliga vittnesbörd härom. Slutligen erbjöd sig talaren att vara vägvisare åt dem, som betvifla kom:es uppgifter i fråga om arbetsklassens bostäder härstädes. Det är verkliga förhållandet, att sådana finnas af den usla beskaffenhet, att man ej skulle vilja se sina husdjur der inhysta. — Talaren påyrkade på det enträgnaste bifall till komiterades framställning, att arbetarebestäder måtte här uppföras genom kommunens mellankomst. Dikussionen under förmiddagen var nu slutad och stadsfullmäktige sammanträdde åter, för ärendets behandling, kl. 5 eftermiddagen. Då yttrade sig emot kom:es förslag hrr d:r Dickson, O. Francke, öfverste Berg, häradsh. Berger och lektor Blomstrand, hvarjemte hir J. J. Dickson och Wern äterkommo till ämnet; hvaremot för det samma yttrade sig hri d:r Ekström, Levisson och J. Ekman, samt ytterligare hrr Philipsson och Hedlund. När slutligen proposition framställdes på kom:es första förslag att bebygga Landala-ängen, med arbetarebostäder för kommunens räkning, och då votering derom uppstod, så utföll d.nna med 23 nej mot 15 ja, hvadan det följde af sig sjelf att efterföljande förslag, som egde sammanhang med det första, förföllo. Sedermera förkastades likaledes det alternativa förslaget, att staden skulle gifva D.