Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 2

ut. Jag satte den derföre tillbaka, öppnade andra hålften af dörren och lagade mig till att taga ned en annan del. Till min förvå ining ville boken icke flytta sig. Jag försökte med dess granne, och sedan med en på hyllan nedanför, men med samma resultat. Då jag såg närmare efter, fann jag att, ehuru deras ryggar voro förgyllda och hade samma titlar som de närgränsande hyllornas, voro de verkligen icke alls några böcker, utan endast imitationer, ditsatta för att fylla ett tomt rum. Icke underligt att de sågo nyare ut än deras äkta bröder, som motstätt århundradens slitning! Ilalft småleende åt det lyckade bedri geriet, var jag färdig att ätervända till mitt första val, då en tanke plötsligt föll mig in, som dref plodet till mitt ansigte. Dörren! Dörren som jag hört, då jag kom in den der morgonen flera veckor tillbaka. Den hemliga dörren, hvarom ingen visste någonting och för ingifvandet af hvars blotta möjlighet man skrattat åt mig, som åt ett romantiskt barn! Darrande af rörelse undersökte jag ifrigt den falska hälften at sextonde afdelningen på alla håll. Om det var en dörr, måste den hafva en öppning någonstädes, och denna öppning var högst sannolikt dold i någon del af träadbetst. Icke desto mindre undersbkte jag detsamma förgäfves. Dernäst såg fas efter gångjernen, men intet spår till ett gångjern var synligt. Jag tänkte då att en af de fi alska böckerna kanske kunde vara flyttbar och dölja en lås bakom, men efter att hafva prövat dem alla efter hvarandra, fann j jag dem vara af samma beskaftenhet. Slutligen började jag tro att jag misstagit mig,