Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1866, sida 2

— En patriark, — svarade Hugh. — En patriark, som en gång dvalts i en kejsares källare, och var en af de hundra dussin, som bortskänktes af kejsaren till en judisk kapitalist. Juden dog, och hans arfvingar sålde på auktion alla hans viner, silfret, taflor, böcker hästar och garderob. Vid denna auktion köptes patriarken, tillika med sina qvarlefvande bröder, nu endast tolf dussin till antalet, af en stor engelsk läkare, lika beryktad för sin qvickhet, gästfribet och lärdom. Liikaren och min far voro vänner och skolkamrater. Min far dog först; men läkaren kom ihåg mig i sitt testamente och gaf mig bland annat en dyrbar kronometer, en sillsynt latinsk boksamling och de sista femton buteljerna af det vin, som nu står framför er. Tippoo. drag upp korken! Tippoo steg fram bakifrån sin herres stol, der han stått som en brousstaty, och lydde. — Tag fram tre venetianska glas! Och tre venetianska glas (sällsamma, tunna tingestar, med skålar, liknande skick ligt blåsta såpbubblor, och fanastiskt vridna fötter af hvitt och blått glas) ställdes framför honom. I dessa hällde han långsamt det dyrbara vinet, som hängdei tunga, röda droppar omkring kanten. — Min tante smakade på sitt — satte ned det — smakade åter derpå — höll det mot ljuset och sade slutligen: — Det ståtligaste vin jag någonsin smakat. Hvad är det? — Kejserligt tokajer. — Och är det sannt allt hvad ni berättat oss? — Hvartenda ord. Kejsaren var Frans