Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1866, sida 1

— Ah, ylleklädningen kan lätt döl Se, med denna shawl deröfver — och sästad på axeln — så här, och ärmarne uppvikna, så att de ej synas — och armbandet på din vackra hvita arm — och diademet — — Hur barnslig du är, Hugh! — Stopp, här ba vi ännu halsbandet. Per Bacco, jag har sett mången verklig drottning, som icke tagit sig hälften så bra ut i all sin prakt! — Men jag kan icke se mig här utan spegel! — Då skola vi gå in i salongen, der du kan se dig i fyra på en gång. — Så narraktigt, om vi skulle möta någon af tjenarne itrappan! -Bah! hvad skulle det göra? — skrattade Hugh, i det han ringde. — Vi skola göra ett riktigt festtåg deraf. Tippoo skall gå förut med dessa kandelabrar och jag efter med lampan. Skola vi skicka efter mrs Fairhead att bära upp släpet? — Gud sig förbarme! hvad är detta för en maskerad? — utropade en röst vid dörren, och icke Tippoo, utan mrs Sandyshaft stod framför oss. : Vi studsade båda vid åsynen af denna stränga uppenbarelse och kunde ej i ögonblicket finna några ord. — Ni måtte vara galna fortsatte min tante, ännu på tröskeln, — sprittgalna båda två! Det är det minsta man kan tro. Törs en klok menniska fråga, hvad ni tar er till? — Min kära tante, — stammade jag, aftagande shawlen och nedvikande mina ärmar så fort jag kunde. — diamanterna