Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1866, sida 1

UTRIKES. ITALIEN. I sin utgifna brochyr anför amiral Persano till sitt urskuldande följande: ,,Det var första gången som vi skulle göra bruk af de nya maskinerna för sjökriget. Jag gick derföre, så väl till följd af de åsigter, som blifvit uttryckta af de bästa författare i sjötaktiken, som ock i kraft af de i det italienska marinreglementet mig gifna rättigheter, ombord på Affondatore och hissade derpå min flagga. Jag fattade detta beslut för att befinna mig på ett skepp, som jag ansåg tillräckligt starkt och snabbt för att deltaga i den häftigaste striden och, i gynnsammaste fall, afgöra denna, eller, i ogynnsammaste, kunna förnya den. Af den snabbhet, som jag tilltrodde detta fartyg, påräknade jag att signalerna härigenom öfverallt med visshet skulle blifva synliga. Det gaf sig likväl snart tillkänna det Affondatore hade det stora felet att dess roder var svårt att begagna. Då det skulle anfalla det österrikiska fartyget Kejsaren, kunde Affondatore endast genom ett snabbt återtåg rädda sig. Ett annat försök att använda vädurskeppet misslyckades äfven. I det ögonblick då österrikarne lemna väldet öfver Venetien, har eländet i lagunernas gamla stad stigit till en sådan höjd att ,,20,000 tiggare belägra alla platser i staden. Ehuru uppresningen på Sicilien väl kan anses vara besegrad, gifver den likväl ännu trupperna att göra. En del af bandithoparne hafva dragit sig till det inre af ön. 35,000 man reguliera trupper finnas emellertid redan der och förstärkningar af dessa ditväntas. .Italia anställer följande betraktelser öfver tilldragelserna på Sicilien: ,,Det liggar en vigtig lärdom i de händelser, hvilkas skådeplats Palermo varit, och denna lärdom angår många, icke allenast i Italien, utan äfven i utlandet. Först och främst har regeringen, bättre än någon gång förut, måst komma till insigt af, att det på Sicilien finnes lokala brister, som måste afhjelpas. Men dessutom måste det hafva blifvit tydligt för anstiftarne till dessa straffbara handlingar, att, äfven om de kunnat öfverrumpla styrelsens vaksamhet, så var det likväl dem omöjligt att undandraga sig landets tadel och beväpnade rättvisa. Om vi härtill lägga, att, i fall något parti förut kunnat hoppas att rekrytera sin makt i okunnighetens, eländets och förbrytelsernas lägre regioner, för att der samla styrka till undergräfvande af det närvarande regeringssystemet, så har det nu sett sig nödsakadt att för alltid afstå från denna straffvärda förhoppning. Den italienska enhetens motståndare på andra sidan Alperna, hvilka