Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

om godkänner. författningstillägget, är erättigad att återtaga säte och stämma kongressen, äfven om de öfriga, genom tt afstå det, skulle förorsaka detsammas all. En af sydstaterna, Tennesee, der starka adikal-republikanska elementer finnas, har å detta sätt redan återfått sin plats i ongressen. Frågan är nu, om ett tilläckligt antal af sydstater skola ratiflera illägget eller icke. President Johnsons politik uppmuntrar dem till motstånd mot letsamma, såtillvida som han påyrkar lem hafva rätt att utan alla vilkor återaga deras platser i kongressen. För att zöra författningstillägget antagligare för ydstaterna är det republikanska partiet illigt att ur detsamma utstryka alla anIra för sydstaterna obehagliga bestämnelser, utom denna enda, som förbjuder lafveriet och förlänar de förre slafvarne le nödigaste borgerliga rättigheterna. Men söderns plantörer, som hoppas kunna der om icke återställa negerslafveriet, så åtminstone ersätta det med ett slags lifegenskap, äro, tack vare president Johnson och hans vänner, Nordens copperheads, synbarligen fångna i den illusionen, att le skola lyckas omintetgöra alla andra cigets resultater, när de blott erkänna mionen och afsvärja läran, att de enskilstaterna vore berättigade att utträda ir denna — en lära, som de temligen dlmänt erkänna vara faktiskt vederlagd senom konfederationens undergång. Sölerns aristokrater och Nordens copperheads hoppas nu, att presidenten, om de nästa kongressvalen utfalla till republikainas förmån, det oaktadt skall fortsätta n väg han beträdt och i sådan afsigt illgripa den förtviflade utvägen att icke erkänna den verkliga kongressens mynighet, utan öfverflytta denna myndighet å en församling, bestående af deputerade ån Södern och den demokratiske minotteten från Norden. Man beräknar för en sådan händelse, att kongressen, med stöd af författningen, skall dekretera presidentens afsättning och häktning, att presidenten då skall påkalla truppernas beskydd, samt att ett inbördeskrig sålunda skall uppkomma, i hvilket sydstaterna, med unionsregeringen till ryggstöd, kunna deltaga, för att icke blott afskaka det ok, som krigets utgång pålagt dem, utan ock föra brandfacklan in i de förhatade nordiska staterna (Nya England), som är radikal-republikanismens stambåll och varit utgångspunkten för kampen mot slafvariet. Sådan skall sydaristokratiens och rebellvännernas närmaste framtidsplan vara; emellertid betvifla alla korrespondenter ån Newyork till de större engelska tidningarne, att presidenten, så desperat karakter han för öfrigt är, skall våga drifva sakerna så på spetsen. Vågar han det, blir följden, att de reblikanska massorna Norden resa sig som en man till kongressens beskydd. Alla underrättelser öfverensstämma derutinnan, att nordstaterhas folk är villigt att ånyo hembära lika stora och större offer åt den rättvisa saken, som under det föregående kriget mot konfederationen. Och att segern blir nordstaternas är lika otvifvelaktigt, som att de efter ett förnyadt krig icke skola åtnöja sig med så milda vilkor som de efter sin förra seger pålade de öfvervunne. Ett af de svåraste slag, som det Johnsonska partiet erhållit, har tillfogats det af general Grant, ehuru han gjort det på sitt vanliga lugna sätt, utan att synas hafva någon politisk afsigt dermed. Under sin resa med presidenten motstod han alla försök att aftvinga honom en förklaring till förmån för den ena eller andra an, och han yttrade till alla deputationer, som besökte honom — af hvilka många genom att uteslutande uppvakta general Grant visade sitt missnöje med presidenten — att han, som soldat hade ingenting att göra med politiken, att han på presidentens befallning åtföljde honom på resan, och att detta följeslagareskap icke hade någon politisk betydelse. Mot slutet af den beryktade rundresan afgaf emellertid Grant offentligen genom tidningarne samma förklaring, samt tillade de betydelsefulia orden, att, ehuru han, likasom hvarje officerare i den aktiva hären, bör och vill hålla sig främmande för de politiska agitationerna, väntade han dock med tillförsigt, att ingen man, som tjenstgjort i Nordens härar, skall vid valen gifva sin röst åt kandidater, som under kriget uppbjudit allt för att förhindra rebellionens undertryckande. Särskildt uttalade sig Grant mot den demokratiske kandidaten för guvernörsposten i Pennsylvania, hr Heister Clymer, som är en afgjord copperhead och tillika agent för president Johnsons parti. Grant har med denna förklaring tillräckligt visat hvar hans sympatier äro. Fagens post. TYSKLAND. De fyra af Preussen annekterade länderna Hannover, Kurhessen, Frankfurt och Nassau, äro nu, under iakttagande af alla sormaliteter, införlifvade i preussiska monarkien. Införlifningsakten utfördes med stor h tidlighet I Hannover hölls i Lör— 0 — 1 —