Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 1

jet var för tydligt att hafva kommit från le öfre rummen. — Det kom bestämdt från andra ändan f detta samma rum, och — — Och var, utan tvifvel, ett verk af mma spöke, som du inbillade dig se i rappan i går afton. IIvad säger ni om letta, mrs Fairhead? Er matmoder vill nbilla mig, att det finnes spöken i huset. Mrs Vairhead smålog vördnadsfullt misstroget. — Jag har bott här hela mitt lif, sir, sade hon — och detta är första gången jag någonsin hört talas om sådant. — Hon inbillade sig se ett spöke i går natt i trappan, fortsatte Hugh, talande sort — och förklarar, att hon hörde någon öfverneturlig dörr stängas i detta rum, då ni och jag nyss undersökte låset. Om jag icke ansett det omöjligt, skulle jag trott mig se en blick af hemligt förstånd vexlas mellan mrs Fairhead och Hugh. I hvilket fall som helst, försvann leendet från den förras läppar och hon rodnade starkt. — Jag jag är säker, stammade hor — om — om madam — Mr Farquhar endast skämtar, sade jag otåligt. — Jag tror lika litet på spö ken, som både ni och han; men jag tro att i dessa gamla hus ofta finnas hemlig: dörrar och hemliga ställen, hvars sjelfv: tillvaro är glömd. En sådan dörr kund finnas i detta rum, utan er vetskap. Fi så enkel sak som tryckningen på en fje der i panelningen kunde lätt hafva blifsi upptäckt af någon af tjenarne, och de ljud jag hörde — men det betyder ingen ting. Ni känner icke till någon dörr, oc kanske finns der ingen, Troligtvis harja misstagit mig.