Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 3

gamle skurk, jag har stor lust att kasta dig på elden! Mrs Fairhead bleknade af fasa. — Hvad, sir! — utropade hon, — bränna upp ett porträtt, som varit i en familj flera generationer? 4— — Det är mera skam af. mina förfäder att ej ha sparat mig besväret. Nåväl, mrs Fairhead, nummer fjorton? — Leonel Farquhar, löjtnant vid flottan, under amiral lord Rodney, fortsatte mrs Fairhead. — Nummer femton — Lionel Farquhars barnfamilj, med samiljegodset i bakgrunden. Den lille gossen i blå rocken är Alexander, äldste sonen och arfvingen, hvars porträtt ni ser högre upp, måladt af sir Joshua Reynolds några år senare. Alexander var den förste af det namnet, som representerade staden Ipswich i underhuset. — Patriotiske farfar Alexander! — utropade Hugh. Skall jag följa hans exempel, Barbara, och presentera mig som en kandidat vid nästa allmänna val? — Om din fråga vore allvarsam, skulle jag begära tid att tänka efter, Hugh, innan jag svarade. — Nummer sjutton, som jag kan säga utan mrs Fairheads hjelp, är af Quintin Matsys — en af de förträftligaste och dyrparaste taflor i huset, — sade han, utan att tyckas hafva hört mig. — Den är en predikan öfver girigheten. — Men hvar, — frågade jag, — är I Paul Leronese? — I matsalen, tror jag. — Och hvem är han i blå rocken och hvita halsduken? Hvilket öppet, välvilligt utseende!