Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 3

OO a — Jesus, har en positiv sida, så att den som blir frälst ovilkorligen också blir salig. och tvertom. Ordet daimon står alltid i Nya Test. till att beteckna ond ande och kan derföre rätt väl öfversättas med djefvul. som har blifvit ett brukligt kollektivnamn på de onde andarne. Diabolos står och i sin egentliga betydelse af förtalan, och såsom nomen proprium på de onde andarnes fante (den rfallne öfverengeln) Matth. 4: 1 m. fl. Insändaren , Verus borde observera, att det fordras mer för att vara en biblisk filolog, och att kunna begagna lexikon för de grekiska orden. Den öfversättare, som låter sig ledas af den Ande, som ingifvit och genomtränger skriften, kan icke öfversätta såsom Verus föreslagit i rak strid mot andra ställen i samma skrift. Huru skulle en bibelöfversättning i Veri anda komma att taga sig ut? Bunsen m. fl. hafva försökt, hafva användt både våld och list och ändå gjort många påtagliga fel icke blott mot hela kyrkans lära utan mot språk och förnuft. Huru man än från vissa håll må förargas öfver ,hotelserna om helvete, evig pina och fördömelse:, så mycket kommer dock att stå fast, att dessa hotelser äro tagna ur den hel. skrift, och att de utgått från det gudomliga sanningsvittnet Jesu Kristi mun. Men otron bor i hjertat, som Gud allena kan böja, och äfven Han endast der, man vill lemna rum för IIans hjerteböjande kraft. —d— Det torde tillåtas Handelstidningens redaktion, att beledsaga ins:s uppgifter med några anmärkningar, oaktadt vi ej gerna gifva oss in på detta område. : Läran om Hades erfordrade en lång utredning, hvilken också torde vara att emotse inom en ej alltför aflägsen tid. Ins:n har rätt deri, att med Hades menades hemvistet för alla de aflidnas själar, ! såväl goda som onda, derifrån de genom: yttersta domen skulle utgå till salighet eller fördömelse, till himmelen eller helfvetet. Hades delades i tvenne afdelningar, hvilka voro från hvarandra åtskilda genom ett djupt svalg — enligt vissa rabbiner, blott af en knifseggs bredd — den ena lustgården, paradiset, äfven kalladt, Abrahams sköte, den andra pinans rum. — Genom denna uppfattning af saken, löses svårigheten att förstå Jesu ord till röfvaren på korset: ,i dag skall du vara med; med mig i paradiset, då Kristus först på 10:de dagen uppsteg till himmelen. — Det är ock till IIades, ej till helretet, Kristi s. k. ,nederstigande till helvetet måste hänföras. Då Luther upphäfde det katolska hades-begreppet eller ,, Skärs-. elden, till följd af de grofva missbruk, hvartill denna dogm ledt, qvarlemnade han en olöslig motsägelse mellan en salighet eller osalighet straxt ester döden och den yttersta domen. Det sednare begreppet örutsätter nemligen ovilkorligen ett mellanstadium, utur hvilket alla skola kallas att träda inför domaren. Att ordet ,,aionios icke uttrycker vårt evig, utan innebär begreppet om ändlighet, framgår just af det utaf insändaren citerade språket i Tit. 1: 2, der det säges: före de eviga tiderna — hvilket är en orimlighet. Åionios, som kommer af aion, hvilket betyder tid, utmärker långa tidsperioder. I st. s. före de eviga tiderna bör det heta .före de långt afligsna tidernak. Apaionos ketyder från urminnes tid, men icke , från evighet. torde också orden ,,evigt Nif rättast böra öiversättas med ,låvgt liså, hvilket ock öfverensstämmer med löftet: du skall länge lefva i landet, som Herren dig gifva skall (hvilket man i vår katekes alldeles oriktigt skrifver: ,,linge lefva på jorden.). — Om det begrepp af osinnlighet, såsom; motsats mot den sinnliga verlden, hvilket! aion tillika, härledt, eger, behöfva vi här: ej tala, då det ej hör till detta ämme. Derivationen af aion från ,,aei ou är oriktig. i .Kolasis må gerna öfversättas med ,bestraffning, men det betyder egentligen stympning, beskärning af t. ex. träd, ,tuktan. : Således böra de ord, Math. 25:46, som enligt vår bibelöfversättning lyda: , Och essa skola då gå uti evig pina; men de rättsärdiga i evinnerligt lif — rätteligen öfversättas sålunda: i .Och dessa skola gå bort till långvarig jtaktan (bestraffning); men de rättfärdige till ett långt lif (kanske rättare: ,till andligt lif.). i Denna sednare öfversättning står, enligt vår uppfattning, tillika i mycket närmare öfverensstämmelse med skrijtens andlu, shvilken är ganska skiljd från de föreställningssätt om , evig pina och andra ohyggligheter, förnedrande guds-begreppet, som vår ortodoxi ärft ifrån medeltiden, men ej från bibeln. De öfriga omtvistade orden må lemras derhän, ehuru, enligt vår tanke, Verus står deri närmare sanningen än hans beriktigare. Äfven insändarens slutord skulle vi gerna lemnat åsido, derest de icke innehölle en anklagelse, mot hvilken vi måste protestera, nemligen då han talar om huru ,Bunsen m. fl. hafva försökt, hafva användt både våld och list och ändå (sic!) gjort många påtagliga fel icke blott mot hela kyrkans lära, utan mot språk och förnufv. Någon mera samvetsgrann bibeltolkare in Bunsen, med hans djupa lärdom, lärer kyrkans historia icke förete. Den beskyllning, som nu göres honom, är emellertid fallt — orfkodor. Äfven de salfvelsefulla slutorden äro fullkomligt i kostymen. Härmed tro vi oss ock hafva besvarat den andre insm i samma ämne, som teckig B. C., och som är ej mindre Bref från Kap. En i Juni månad förlidet år från Wenersborg till Afrika afrest yngling, studeranden A. M. Eriksson, engagerad af den i Kapstaden boende bekante naturfor han 4