Göteborg den 8 Okt. Den förut i Handelstidningen, genom våi Stockholmskorrespondent, meddelade berättelsen om ett besynnerligt uppträde mellan Sverges och Norges sändebud i Berlin och grefve v. Bismarck har vunnit bekräftelse genom bref från Berlin till danska tidningar och har ej rönt någon gensägelse uti något vare sig heleller half-orficiellt meddelande i Posttidningen. Det synes alltså sannolikt, att händelsen passerat ungefär såsom den blifvit framställd, liggande dess hufvudsakliga betydelse deri, att Preussens mäktige utrikesminister temligen ohöfligt tillbakavisat svenska regeringens fortfarande intresse för Slesvig, äfven då detta intresse motiverats af önskan att träda i en närmare förbindelse med Preussen, så snart detta land låtit Danmark vederfaras rättvisa. Man bör på intet vis klandra detta vår regerings åtgörande, sedan den länge tagit en verksam del i bemödandena att kunna uppgöra den dansk-tyska tvistefrågan på ett rättvist och freden betryggaude sätt. Men händelsen visar huru oangenämt det är för en mindre stat att inblanda sig i de stora staternas affärer, när man icke kan gifva sitt ord kraft genom en tillräcklig makt. Vi finna häri blott ett nytt stöd för den åsigt vi alltid hyst och ofta uttalat, att Sverge väl må med synnerlig uppmärksamhet följa de kontinentala tvisterna, men taga oss väl tillvara för att vilja i dem spela någon rol. Ty vår rol är att hålla oss inom oss sjclfre. Till den ändan böra