Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1866, sida 1

jämnar säga, jag ser det på uttrycket i ert ansigte --det vill säga, på det lilla som syns deraf. Usch! ni ser ut som en mops med allt det der håret omkring er! Hugh skrattade godmodigt och slog sig ned vid hennes säng. — Artig som alltid, hör jag, mrs Sandyshaft, sade han. — Jag är likväl glad att finna er så frisk, att ni kan vara sarkastisk. Ni ser verkligen kryare ut, än jag väntade. Ser ut! Jag ser ut som en citron och känner mig lika sur som en sådan. Hvad hade ni för rättighet att gifta er med min Bab? — Ingen rättighet alls, min kära mrs Sandyshast, men stor tur, — svarade IIugh. — Det är mycket sannt, sade min tante, — och turen faller alltid på den som ej förtjenar det. Hon är för god till er, alldeles för god, Hugh Farquhar, och det är alltihop. Se så, berätta mig nn allt hvad ni gjort dessa år! Köpt tera taflor för sex tusen pund, hva? Tvärtom, jag har öfvat mig i arithmetik och sjelfförsakelse, och lärt mig uppväga min kärlek till konsten mot mina tillgångar. — Jaså! så mycket bättre. Och hvar har ni varit? Och hvad har ni gjort? Sedan hvilken tid, mrs Sandyshaft? — Bevars, sedan ni lemnade England, för sex eller sju år sedan, efter att ha gjort er till en narr för Flora Bayham.