ve ALTAN Reg.-Pastor. UTRIKES, TYSKLAND. Landtdagen i Mecklenburg--Schwerin har gifvit sitt bifall till att storhertigliga regeringen , deltager i sastställandet af ett förbundsförfattningsförslag och att detta förelägges ett framdeles sammanträdande nordtyskt parlament. — Beslutet fattades under suckan och ångest, samt under starka protester från en minoritet af ultrascodale. De store jordegarne i Mecklenburg befara, säkerligen med rätta, att en närmare förbindelse mellan deras land och det upplysta framåtgående Tyskland skall efterhand tillintetgöra de starka lemningar af feodalism, som i storhertigdömet ännu förefinnas och som de finna sin uträkning vid att bevara. Hela officerskåren i Hessen-Kassel, med j undantag af ofticerarne vid kurfurstens lifgarde, har beslutat att qvarstanna i tjensten under preussiska fanan. I Stuttgart hölls den 27 September en större borgareförsamling, på hvilken frågan om wirtembergska härens omdaning förhandlades och en adress till landtdagen uppsattes, i hvilken med en utförlig motivering framställdes den åsigt, att endast en solkhär, liknande den sclnweiziska, kan i deras fulla omfång motsvara anspråken på landets försvar. Deputeraden för Stuttgart, finansrådet Zeller, förklarade, att han gillade de i adressen uttalade grundsatserna och ville understödja dem i kamrarne. ÖSTERRIKE. En deputation af Prags borgare har uppvaktat jesuiternas provincialmäåstareinämnda stad och uttryckt den önskan, att han och hans ordensbröder måtte så skyndsamt som möjligt lemna Prag och hela landet Böhmen. De motiverade denna sin önskan med det missnöje, som de ärevördige fädernas närvaro väcker bland folket. Provincialmästaren svarade, att endast kardinal-erkebiskopen, som inkallat dem i landet, kan förmå dem att lemna detsamma. ITALIEN. Omsider börjar man komma till klarhet öfver de i Palermo nyligen timade tilldragelserna; men det är ingalunda någon glädjande anblick, som staden nu företer. er uppresningens undertryckande föröljdes insurgenterna af mobila kolonner i det inre af ön, och många arresteringar öretogos. ..Italie höjer en varnande röst mot alla våldsamma åtgärder och hänvisar tillika på den sicilianska pre t hållning. Isynnerhet i Messina uttala sig alla partier, utan undantag, mot den inräståde skandalen af ,,en rörelse, som tillgrep mord och rof, för att rädda si skilda kastintressen, hvilka endast alltför lång tid tolererats. Sistnämnde tidning åyrkar det snaraste sättande i verket at agen om de religiösa korporationernas upphäfvande. ,De prester och munkar, — så fortsätter Italie — som tillställt oredan, och af hvilka många medverkat med beväpnad hand, skola erfara lagens hela stränghet. Men huru helsosamma dessa stränga åtgärder än må vara, så behöfver Sicilien likväl äfven andra medel till dess förbättring; det ligger den största vigt vid att höja öns civilisation genom arbete och undervisning. Ett samhälle, i vilket klostren spela hufvudrollen, är ett på tiggeri och lättja baseradt samhälle, i hvars ställe måste uppstå ett annat, som grundas på arbete. Alla meddelanden bekräfta emellertid, att tillståndet på Siciien är eländigt. , Gazetta ufficiale innehåller en berättelse från den på Sicilien kommenderande generalen, af hvilken berättelse framgår, att redan sedan lång tid rykten voro utspridda om ett förestående uppror, äfvensom att många beväpnade band funnos. Den 16 September mellan kl. 3 och 4 på morgonen hördes en lislig gevärseld både norr och söder i staden. Straxt derefter voro de upprorisko verksamma i de festa af stadens qvarter, och I. 5 på c. m. voro banden herrar öfver staden, med undantag af Fort Castellamare, fängelset, finansbyggnaden, stadshuset och det kungliga palatset. Antalet rupper i provinsen Palermo, staden inheräknad, uppgick till endast 3,196 man, och häraf intet kavalleri samt endast 148 man artilleri. Från den 17 till den 20 nade de reguliera trupperna ingen framgång; redan förstnämnde dag måste de gifva stadshuset till pris åt de upproriska. Ändtligen inträffade en bataljon från Messina, men ställningen blef likväl häraf öga förbättrad. Först den 20, då general Masi inryckte med tre bataljoner, ändrades förhållandet. I den officiella berättelsen meddelas sedan, att den började undersökningen redan gifvit vid handen, sdet munkar och nunnor hafva medverkat till anstiftande af dessa oroligheter, genom. sina pengar hafva de förskaffat de upproriske vapen och ammunition. Munkar hafva äfven anträffats under striden sida vid sida med banditerna, hvilka sistnämnde hade klostren till vapenplatser. Till och med nunnor voro med i elden och uppmuntrade banditerna att skjuta. I beittelsen beklagas slutligen, att de upproriske förösvat de rysligaste våldsbragder: Misilmeri blefvo man, dels karabi ierer och dels soldater — sedan de må ka vapen