Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1866, sida 1

pas ni inte vill rida förbi mig, som om jag vore fremling? — Gud bevare mig, sir! utropade doktor Topham. Är det — är det möjligt, att jag ser mr Farquhar af Broomhill? — Ja, sådan han är, svarade Hugh. Och de gåfvo hvarandra ett bjertligt handslag. — Ni — ni kommer öfver oss, mr Farquhar, som en uppenbarelse, sade den lille mannen ännu förvirrad. Från hvilken del af globen kommer ni nu, om jag får fråga? — Från Italien, svarade Hugh, der jag har vistats nära ett år. — Italien! Och Randall sade mig häromdagen, att ni var i Amerika! utropade doktorn, med en sidoblick på mig. På min ära, karlen sade Amerika för attlura mig! — Randall är en förträfflig inspektor, sade Hugh, och vet, att jag är lika nöjd att folk skall veta hvar jag finns. Amerika passar ganska bra till ett svar. Doktorn ref sig bakom örat och såg förlägen ut. Sedan kastade han åter en blick på mig. — Jag förmodar, sade han, i det har pekade med sitt ridspö mot Stoneycrof Hall, jag förmodar ni hört den sorgligg nyheten, mr Farquhar? Vår stackars vän mrs Sandyshaft mycket sjuk, mycket sjul i sanning. Nervfeber — svaghet — mit andra besök hos henne i dag, sir — mit andra besök. — Jag har hört det, svarade Hugh, och det är orsaken till min hastiga ankomst Men jag har icke ännu presenterat er fö min hustru. Barbara, jag tror att doktoi Tophams namn icke är dig obekant?