Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

veta hvilket bruk han gör af dessa penningar. ,Om det fortfar på detta vis, utropar .the Telegraph, så inträffar i England detsamma som i Rom på Jugurthas tid, då senatorsplatserna köptes för kontanter. Det skall dock ej komma derhän, derest en rättänkande allmän mening i England gör i tid slut på en sådan förvändhet, hvartill dock torde derjemte erfordras, att ett nytt valsätt införes, hvarigenom valmännens antal ökas samt voteringen blir sluten. Men mot denna oundgängligt nödvändiga reform kämpa naturligtvis de elementer i samhället, som ega sin fördel uti de existerande törhållandena. Man ha mer än en gång frågat sig: hvarföre personer i England så ifrigt efter. söka dessa lönlösa parlamentsplatser — äfven då de ega föga förmåga att på dem göra sig gällande — att de derför uppoffra summor så stora, att de i andra länder skulle betraktas såsom en förmögenhet. Utom den benägenhet att gagna det allmänna, som bör kunna äfven här förutsättas, ligger väl hufvudsakliga orsaken dertill, uti dels den äregirighet, som ofta bemäktigar sig den rike mannen, sedan han fått alla andra önskningar uppfyllda, dels det inflytande, som vinnes genom att kunna gifva sin röst åt det ena eller andra partiet, som fikar efter parlamentets majoritet. Likasom man sjelf köper sina valmäns röster, så säljer man sin egen för andra förmåner, hvartill platserna inom administrationen eller armeen och flottan för söner och andra slägtingar höra till de vanligaste korruptionsmedlen. Men en parlamentsledamot kan äfven göra sig kontanta fördelar till godo, ehuru på indirekt vis. Här är ett jernvägsbolag, som behöfver parlamentets auktorisation. Parlamentsledamoten anmodas att öfvervara en session inom bolagets styrelse, för att taga kännedom om förhållandena. Men man kan naturligtvis ej taga hans dyrbara tid i anspråk för intet; man lemnar honom ett och annat hundra Å för den timme han offrat. Vi säga ej att sådana fall äro vanliga, men det är faktiskt att de förekomma. Det är Englands demokrati, som uppträder mot denna farliga kräfta på det mäktiga ö-landets ädla samhällskropp, en kräfta, som utan tvifvel har sin väsentliga grund i den med de kolossala rikedomarne förbundna njutningslystnad och moraliska slapphet. Den rike köpmanssonen bortslösar sina penningar för nöjet att få umgås i de högadliga kretsarne, och så förderfvar man hvarandra inbördes. Det är en stor fara, som kan blifva de många ädla krafter öfvermäktig, hvilka kämpa mot det onda. Nu koncentrerar man sina sträfvander till ett bättre kring en ny parlamentsreform, och landet befinner sig derför i en ganska våldsam jäsning. Vinnes reformer på fredlig väg, så skola passionerna åter lugnas, men England har då en af de mest demokratiska statsformer i verlden då öfverhuset sjunker alltmer i betydelse Att ett på denna grund bygdt parlamem skall en gång vidtaga stora ombildninga! i de sociala institutionerna, synes högst sannolikt. Denna farhåga från motständarnes till reformen sida synes oss full. komligt grundad. Men det är just på detta sociala område, som ett lands verkliga välfärd hvilar. Hvartill tjenar poli tisk frihet, om man saknar den inre borgerliga friheten? Hvartill tjenar ett de mokratiskt parlament, om folket i sitt inr lif hålles fånget under aristokratiska före trädesrättigheter och sedvanor, eller byrå kratiska bojor? Ingen nation torde i dette vänseende vara mera bunden än det fria Engelska folket. Jordbesittningen är sam ad på ett jemförelsevis ringa antal famil jers händer, och den stora massa, son brukar jorden, kan aldrig erhålla en eger orfva. Den civila rättsskipningen är för enad med så ofantliga kostnader, att der obemedlade ej förmår fullfölja ens der rättvisaste sak. Saknaden af en kodifierac ag lägger en orimlig makt i händerna på advokater, åt hvilka en hvar är skattskyl dig, som bedrifver äfven den minsta affär Der kan ej ens fullmakt utfärdas, utar att det vidlyftiga och barbariska formu läret dertill är uppsatt af en lagkarl. Deraf förklaras de sabelaktiga kostna der, hvarmed t. ex. bildandet af ett bolag är förenadt. Dit hör ock den plundring, son eger rum vid konkurser, dervid, såsom v förut efter en aktad engelsk tidning an fört, utredningskostnaderna uppgå till 3: å 36 procent af det hela, så att om er man, vid en kris, nödgats inställa sina be talningar, med t. ex. 300,000 i reali serade tillgångar mot 200,000 i skul der, så har hela öfverskottet åtgått til administrationen.